For 20 years, the Swedish Environmental Protection Agency together with the MISTRA research foundation have funded five air pollution research programmes with focus on producing knowledge that supports policy and emission control in national and international arenas. The research has been multidisciplinary and has included research on emissions, atmospheric transport and transformation processes, human health effects, ecosystem effects, and emission control strategies. Research has also been conducted on the interaction between air pollution and climate change.
Over these years, the link between the research programmes and the development of emission control strategies and policies in Sweden, the EU, and the UNECE Air Convention has been of high importance. This report presents how the research programmes have created societal benefits through support for the development of air pollution policies and emission control measures. The report also identifies future research needs to ensure continued progress towards even better air quality for future generations.
I denna rapport har data rörande organiska lösningsmedels hälso- och miljöeffekter sammanställts. De effekter som beaktas är - direkta effekter på människans hälsa - direkta effekter på vegetation - betydelse för ozonbildning i troposfären - bidrag till växthuseffekten - bidrag till nedbrytning av ozon i stratosfären. För bedömningen av ämnenas betydelse för växthuseffekt och nedbrytning av stratosfäriskt ozon har troposfärisk livslängd beräknats. För bidraget till bildning av ozon i troposfären har ozonbildningspotentialen för respektive ämne beräknats med hjälp av atmosfärkemisk modell. Lämpliga lösningsmedel ur miljösynpunkt är alkoholer och aceton. Dessa föreningar har inga kända negativa effekter på miljön. De har en kort troposfärisk livslängd eftersom de lätt tvättas ut med nederbörden. De medverkar således endast i liten utsträckning till att bilda ozon och koldioxid i troposfären. Den nederbörd som löst ut de lättlösliga lösningsmedlen har inga kända miljöeffekter. Mindre lämpliga ur miljösynpunkt är de klorerade lösningsmedlen. Dessa föreningar kan dels ha direkta effekter på hälsa och växtlighet och dessutom kan de bilda växtskadande, klorinnehållande produkter som kan ackumuleras i biologiska näringskedjor. Klorinnehållande föreningar med mycket lång troposfärisk livslängd bör undvikas. Till dessa hör metylenklorid, perkloretylen och även koltetraklorid. Den långa uppehållstiden och deras förmåga att absorbera värmestrålning gör dem till växthusgaser med förmåga att påverka jordens klimat. Dessa föreningar kan också bidra till nedbrytning av ozonlagret i atmosfären. De klorsubstituerade lösningsmedel som ingår i denna serie har samtliga en låg ozonbildningspotential. Detta beror delvis på den låga reaktiviteten, det vill säga de hinner inte reagera tillräckligt inom den tidsskala som studerades, 4 dygn. Övriga lösningsmedel som behandlas är relativt likvärdiga med avseende på förmåga att bilda ozon, vilket är något högre än för de substituerade kolväteföreningarna. Ozon och vissa andra produkter som bildas har en välkänt negativ inverkan på växtlighet. Det är mycket litet känt om lösningsmedels direkta och indirekta effekter på växtlighet. Genom bildning av koldioxid och ozon vid fullständig nedbrytning i luft bidrar de till växthuseffekten. Samtliga lösningsmedel som studerats har vid höga halter negativa effekter på hälsa och en tabell med riktvärden har sammanställts.
The deposition and uptake of nitrogen oxides in Scots pine needles were studied in exposure systems in the field and at the laboratory. For NO2 the deposition and uptake is a first order process determined by the stomatal conductance. The deposition velocities per needle area unit were during summer conditions determined to 0.65-1.67 mm x s-1 for daytime and 0.28 -0.78 m x s-1 for night time condition. Long term exposure of current needles to a concentration of 200 ug /m3 led to a decrease in transpration (stomatal conductance) after about 10 days exposure. One year old needles did not show any physiological effects at these concentrations. Short term studies of the deposition of NO showed that this was substantially lower than that for NO2
Om den svenska kärnkraften hade avvecklats under 1980-talet enligt något av de två avvecklingsalternativ som 1978 års Energikommission presenterade, så skulle energisektorns utsläpp av svaveldioxid till luft ha varit tre till fyra gånger större än de är idag. Energikommissionens konsekvensutredning presenterade i början av 1980-talet två alternativ för en kärnkraftsutveckling. Det första kärnkraftsblock som då var under byggnad skulle inte tas i drift och de övriga sex skulle tas ur drift till 1990. Elanvändningen beräknades i detta alternativ till 105 TWh för år 1990, vilket skulle medfört att nio kolkondensanläggningar hade byggts. I verkligheten blev elanvändningen cirka 119 TWh år 1990. Det andra alternativet innebar att avvecklingen skulle påbörjas 1985 och elanvändningen beräknades till 95 TWh. Om avvecklingsplanerna hade genomförts, skulle energisektorns utsläpp av svaveldioxid ha varit tre till fyra gånger större än vad de är idag. I denna siffra har hänsyn tagits till att dagens miljöteknik ofta medger och i praktiken uppvisar lägre utsläppsvärden än vad som anges i tillståndsvillkor från början och mitten av 1980-talet.För kväveoxider och koldioxid skulle utsläppen ha varit två till tre gånger större. Den fortsatta driften av kärnkraften under perioden 1980-1990 har inneburit att utsläppen av svaveldioxid under dessa tio år har varit drygt 500 000 ton lägre än de skulle ha varit vid en avveckling av kärnkraften. Detta motsvarar just nu fyra års samlade utsläpp från Sverige. För kväveoxider är skillnaden under de tio åren cirka 200 000 ton och för koldioxid cirka 150 miljoner ton. Energiproduktionen (el-, gas- och värmeverk samt uppvärmning av bostäder och lokaler) svarade 1990 för utsläpp av 25 000-30 000 ton svaveldioxid. Enligt kraftindustrins beräkningar var elproduktionens andel cirka 10 % härav. Osäkerheten är betydande om Sveriges totala utsläpp av svaveldioxid år 1980. Trots detta har det med tämligen god noggrannhet gått att beräkna energisektorns utsläpp under åren 1980-1990 och att jämföra utsläppen med de som skulle ha uppkommit vid en avveckling av kärnkraften.
It has been reported earlier that individual PAH can undergo chemical transformation when exposed to gases such as NO2 and O3. In this paper the possibility of artifact formation due to such transformations during sampling in ambient air is discussed. Addition of 1 ppm NO2 or 120 ppb HNO3 (g) during ambient air samling caused degradation of reactive PAH on particles and formation of the corresponding monoitro-PAH. The degradation due to NO2 exposure increased int he presence of acid on the particles. Addition of 100 ppb HNO2 (g) had not detectable effect. The results indicate that NO2 concentrations within the range normally formed in urban air may cause degradation of some reactive PAH. In the case of O3 addition (200 ppb), degradation was obtained in one of the experiments only
IVL har beräknat de antropogena utsläppen av koldioxid i Sverige för perioden 1973-1987. Rapporten innehåller även ett scenario för åren 1995 och 2000. Emissionerna 1987 var 16,6 milj. ton CO2 (räknat som C) eller 60,8 milj. ton CO2 (räknat som CO2). CO2-utsläppen minskade med 35% från 1973 till 1987 och kommer, enligt vårt scenario, att öka med 8% från 1987 till år 2000.
In order to evaluate the role of air pollution and air pollution control for climate policies, SwedishEnvironmental Protection Agency invited leading experts and scientists, senior administrators andnegotiators, international organisations and industry to an international workshop in Gothenburg, Sweden,19-21 October 2009.
Införandet av Miljökvalitetsnormer (MKN) avseende luftföroreningar innebär delvis nya spelregler för industrin och för övriga samhället. För industrin innebär det att förutsättningarna i den aktuella regionen blir allt mer viktigt då det är de gemensamma utsläppen från alla aktiviteter som påverkar luftkvaliteten. För samhället innebär det att istället för att enbart reglera utsläpp skall medborgarna garanteras en viss kvalitet på bl a luft, i syfte att minskar risken för hälsoproblem. För att kunna garantera detta måste ansvariga myndigheter samverka betydligt mer effektivt än tidigare. Det är viktigt att studera effekterna av dessa förändringar i bägge sektorer. I denna rapport presenteras en utredning av hur införandet av MKN för luft påverkar näringslivet, specifikt två större företag i Göteborg. Skälet till att utredningen studerar utvecklingen i Göteborg är att där överskrids MKN för kvävedioxid och i områden där MKN antingen överskrids eller kan förväntas överskridas skall åtgärdsprogram upprättas. I sådana områden blir det då svårt att få tillstånd för ny eller utökad verksamhet om denna kan förväntas bidra till halterna av de aktuella föroreningarna. Detta innebär att en ny verksamhet kan stoppas även om utsläppen är mycket små. En speciell situation uppstår då trafik ofta är en viktig källa till luftföroreningar och eftersom de flesta verksamheter involverar transporter kan de sägas bidra till att MKN överskrids. Målen för denna studie var följande: Att genom två fallstudier utreda möjlighet till tillståndsprövning för ett företag utifrån ett systemperspektiv. Att diskutera och analysera miljötillstånd baserat på systemperspektiv, konsekvenser på lokal, regional och global nivå. Att inleda diskussion mellan samhälle och näringsliv rörande miljöbedömningar ur ett systemperspektiv. I två fallstudier har verksamheter vid AB Volvo och Göteborgs Hamn studerats i relation till MKN för luftföroreningar. I Volvos fall kan man konstatera att omfattande arbete med tillstånd har behövts i ett fall där utbyggnaden av en fabrik genererar ett ökat transportarbete som i sin tur bidrar till att MKN för NO2 överskrids. Bidraget från de aktuella transporterna visar sig dock vara mycket små. I fallet med hamnen så konstateras att det inte finns någon mekanism som gör att samhällets tillståndsprövning tar hänsyn till globala effekter. MKN med nuvarande utformning beaktar endast lokala förhållanden. Denna utformning är inte i linje med den övergripande Europeiska politik som, för att motverka de negativa effekterna av ständigt ökande vägtransporter, vill flytta över transporter av gods från väg till sjö och järnväg. För hamnar är en central och strategisk fråga huruvida miljöbelastningen, kopplad till en expanderande hamns verksamhet, minskar eller ökar. Oftast förknippas en hamns expansion med en negativ inverkan (netto) på miljön lokalt, men det är inte alls givet att miljöpåverkan är negativ vid en samlad bedömning. De beräkningar som gjorts på denna komplicerade problemställning i denna utredning visar att ur ett systemperspektiv har sjöfart lägre samhällskostnader, t ex vad gäller buller, än andra transportslag. Studien visar även i ett exempel att genom att använda Göteborgs Hamn som omlastningshamn för gods till Östersjöhamnar, som alternativ till Hamburg, kan utsläppen till luft för dessa transporter minska. Om sjöfarten dessutom utnyttjar de möjligheter som påvisas för att minska luftföroreningar är sjöfart i många fall det mest attraktiva transportalternativet. Det är viktigt att fortsätta diskutera och analysera miljötillstånd baserat på systemperspektiv, men det är också viktigt att identifiera var resultatet från dessa diskussioner skall presenteras. Systemet med MKN involverar olika myndighetsnivåer och det är fortfarande otydligt för många hur dessa nivåer samverkar. Normerna fastläggs i EU som även kontrollerar att staterna följer dem. Svenska staten stiftar motsvarande lagar men kan även besluta om skärpningar relativt EU-nivån i de fall direktivet är ett minimidirektiv. Regeringen avgör ifall åtgärdsprogram ska tas fram. Förslag till åtgärdsprogram utarbetas av regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer. Ansvaret för genomförandet av åtgärdsprogrammet ligger på myndigheter och kommuner. I praktiken utformas och genomförs åtgärdsprogram på kommun eller länsnivå vilken också behandlar miljötillstånd. Utredningens resultat pekar på att det kommer ta tid innan det finns erfarenhet av samarbete mellan dessa nivåer. Utredningen föreslår att samhället dock bör fortsätta att förtydliga hur strukturen ser ut för att underlätta arbetet för näringslivet. Under projektets tid har IVL bidragit till en ökad diskussion mellan samhälle och näringsliv rörande miljöbedömningar ur ett systemperspektiv. Det har varit ett flertal lyckade arbetsmöten kring utredningen och utöver det har IVL medverkat vid hearingar och seminarier arrangerade av samhälle och näringsliv. Vid dessa arrangemang har IVL presenterat frågeställning och bakgrund till utredningen vilket bidragit till en fördjupad insikt bland nya aktörer
En studie av datamaterial från en luftföroreningsmätstation i centrala Göteborg har utförts i syfte att bringa klarhet i omfattning av tillfällen med starkt förhöjda kväveoxidhalter och dessa halters ursprung. Studien omfattar tillfällen med NOx-halter över 600 ppb under en femårsperiod 1975-1981. Denna halt har överskridits under 4% av dygnen förlagda huvudsakligen till vinterhalvåret. De meteorologiska förhållandena har en avgörande betydelse och höghaltstillfällena kännetecknas av mycket svaga vindar företrädelsevis från ostliga väderstreck, omlandsbris. En studie av kvoten SO2/NOx visar att den helt dominerande källan till kväveoxiderna är trafiken, och haltvariationerna över dygnet kan förklaras genom en samverkan mellan trafik och ventilationsförhållanden. Förhållandet mellan NO2 och NOx visar att den förstnämnda är huvudsakligen premiäremitterad vid höga halter. En tidstrend mot fallande värden kan urskiljas i kvoten NO2/NOx.
Acid rain was during the last decades of the 20th century one of the largest environmental threats in Europe and North America causing severe effects to aquatic and terrestrial ecosystems. Thanks to large scientific efforts and science-based international political agreements and the commitment to actions in Europe and North America, emissions of the acidifying substances have decreased substantially and there are signs of recovery in many ecosystems.
I rapporten sammanfattas kväveoxidproblemet vad avser utsläpp till luft, omvandlingsreaktioner i atmosfären och NOX roll vad avser bildningen av nitroorganiska ämnen. Speciell vikt läggs vid kväveoxidernas icke fotokemiska omvandlingsprocesser. Vidare ges en sammanställning över mätmetoder för olika oxiderade kväveföreningar. Slutligen innehåller rapporten en översikt av pågående forskning inom NOX-området vid några institutioner i framför allt USA.
Emissions of nitrogen oxides in Europe are causing a transboundary problem with respect to acid deposition as well as for the production of photochemical oxidants. Nitrate concentrations in precipitation over north Europe has doubled since the 50'ies, although the upward trend seems to have broken during the last decade. Nitrate contributes today as a mean for north Europe to 30-40 % of the acidity in rain. High concentrations of photochemical oxidants are frequently observed as a regional problem, where precursors emitted in one country may cause high concentrations in other countries. Although today's knowledge does not allow us to obtain accurate quantifications of the transpboundary fluxes of NOx, oxidants and oxidant precursors, existing results clearly show that oxidized nitrogen compounds and oxidants are internatonal air pollution problems wihich need to be handled through international agreements
The scond protocol on sulphur emissions under the Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution was signed in Oslo in June 1994. After the agreement, the work on a second NOx protocol has started
The emissions of nitrogen oxides have increased at a relatively high rate during the 1960s and '70s while emissions of many other substances, e.g. soot and sulphur dioxide, have remined a a more or less constants level. We may also expect a further increase in the emissions of nitrogen oxides in teh next decade. Last year, data from a number of OECD countries indicated an increase in NOx emissions of about 40-60 % between 1972 and 1985. This rapid increase will probably not only lead to effects on the local scale but directly or indirectly cause effects over lage regions. In order to investigaete the long range transport and conversion of nitrogen oxides, mesurements of oxidized nitrogen compounds have been undertaken at a remote station, (Rörvik) at the Swedish west coast. The mesurements comprise NO and NO2, monitored continuously with a chemiluminiscent instrument; particle -borne nitrate on Fluoropore filters; and gaseous nitrates (HNO3) with a method based on adsorption on impregnated filters. The NO2 values obtained with the chemiluminiscent monitor will include other gaseous nitrogen compounds as well, such as PAN and HNO3. Unless otherwise specified, the NO2 value in the presentation includes these substances. Nitrogen oxide were monitored between 1976 and 1978 and gaseous nitrates mainly between June 1977 and June 1978. Partculate intrates have been monitored occasionally only during this period; most of the data on particulate nitrates are from measurements prior to 1976
I samarbete med 38 svenska kommuner har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) genomfört mätningar av svaveldioxid, kvävedioxid och sot i svenska tätorter. Resultaten visar att 99,4%-ilen av svaveldioxidhalterna och sothalterna i tätorterna underskrider såväl gällande som föreslagna riktvärden för luftkvalitet. För kvävedioxidhalterna i tätorter gäller att överskridande av föreslagna riktvärden skett i en av täorterna och tangerats i en. Mätresultaten visar också att för SO2 och sot bestäms haltnivåerna inne i tätorterna i södra och västra Sverige till stor del av de regionala bakgrundshalterna. För kvävedioxid är de lokala bidragen helt dominerande. I tätorterna i södra Sverige är halterna oberoende av temperatur och vindhastighet. I de flesta mellansvenska och norrländska tätorterna finns en samvariation mellan svaveldioxidhalterna och temperaturen samt mellan kvävedioxidhalterna och vindhastigheterna. Ju längre norrut desto mer uttalad är samvariationen, sannolikt beroende på att frekvensen markinversioner (och därmed sammanhängande dåliga spridningsbetingelser) är högre i norr. Mätdata visar också att belastningen av svaveldioxid och sot avtar från söder mot norr. Temperaturkorrigerar man vinterhalvårsmedelvärdena av svaveldioxid i alla tätorterna till en medeltemperatur på 0 C, framgår den storskaliga svaveldioxidtransportens betydelse för tätorternas svaveldioxidbelastning ännu klarare. Något samband mellan en tätorts lokala svaveldioxidutsläpp och svaveldioxidbelastningen i tätorten har ej kunnat observeras.
Den lokala bildningen av fotokemiska oxidanter har studerats genom ozonmätningar kring Göteborg. Mätningarna utfördes sommaren 1979 med tre stationer placerade i huvudriktningen, en station i Göteborg och en station i ett av lokala utsläpp normalt opåverkat område 40 km söder om Göteborg. På grund av mättekniska svårigheter och ogynnsam meteorologi erhölls mätresultat från mycket få tillfällen med ur ozonbildningssynpunkt gynnsam meteorologi. Två dagar, 6 och 7 juni, uppmättes dock ozonhalter i lä av Göteborg, vilka tydde på en lokal bildning. Det lokala 'ozonöverskottet' uppgick dessa båda dagar till cirka 30 ppb.
I mars 1988 ordnade Industriförbundet, Trygg Hansa, Ångpanneföreningen och IVL en konferens med temat Vår Värld 2010. Som ett underlag till konferensen hade IVL tagit fram ett bakgrundsdokument i vilket man diskuterade utvecklingen fram till 2010 för några då prioriterade miljöproblem i form av scenarier. I denna rapport har vi gått tillbaka och studerat vad vi sa 1988, hur utvecklingen blev i förhållande till de scenarier som vi då beskrev. Vi har studerat fem olika miljöproblem; global uppvärmning, uttunningen av stratosfärens ozonskikt, luftföroreningar (speciellt försurning), övergödningen av havet samt kemikalier. Av de fem ovan nämnda problemen kan vi idag konstatera att när det gäller utsläpp så har stora steg tagits för att lösa problemen för två av dem – hotet mot stratosfärens ozonskikt samt försurningen. För klimat, övergödningen av Östersjön och kemikalier är problemen fortsatt stora och det kommer att krävas fortsatt stora insatser för att nå de långsiktiga målen. Slutligen kan nämnas att med dagens kunskap skulle vi 1988 kanske också tagit upp luftföroreningarnas hälsoeffekter som ett särskilt problem liksom det omfattande nyttjandet av jordens naturresurser av olika slag.
Ozonhalten i Skandinavien är, såväl som korttidsmedelvärde som sett över en längre tid, avsevärt över de nivåer, där effekter på känsliga växter kan förväntas. Orsaken till de höga ozonhalterna är utsläpp av organiska ämnen och kväveoxider, vilka under solljusets inverkan kan ge en nettobildning av ozon såväl lokalt som regionalt och över norra hemisfären mellan 20 och 70 N. I föreliggande rapport diskuteras hur olika utsläpp samverkar samt vilken betydelse olika åtgärder kan ha på ozonförekomsten. På lokal skala, i lä om stora tätorter, begränsas ozonbildningen av förekomsten av organiska ämnen. För regional ozonbildning och ozonbildning i fria troposfären begränsas ozonbildningen främst av förekomsten av kväveoxider. I rapporten diskuteras betydelsen av enskilda kolväten för ozonbildningen på lokal skala i en urban plym och äver svensk landsbygd och förslag ges på hur de olika kolvätenas potential att bilda ozon skall värderas.
Because of its serious large-scale effects on ecosystems and its transboundary nature, acid rain received for a few decades at the end of the last century wide scientific and public interest, leading to coordinated policy actions in Europe and North America. Through these actions, in particular those under the UNECE Convention on Long-range Transboundary Air Pollution, air emissions were substantially reduced, and ecosystem impacts decreased. Widespread scientific research, long-term monitoring, and integrated assessment modelling formed the basis for the policy agreements. In this paper, which is based on an international symposium organised to commemorate 50 years of successful integration of air pollution research and policy, we briefly describe the scientific findings that provided the foundation for the policy development. We also discuss important characteristics of the science–policy interactions, such as the critical loads concept and the large-scale ecosystem field studies. Finally, acid rain and air pollution are set in the context of future societal developments and needs, e.g. the UN’s Sustainable Development Goals. We also highlight the need to maintain and develop supporting scientific infrastructures.
Air pollution has been recognized as a threat to human health since the time of Hippocrates, ca 400 BC. Successive written accounts of air pollution occur in different countries through the following two millennia until measurements, from the eighteenth century onwards, show the growing scale of poor air quality in urban centres and close to industry, and the chemical characteristics of the gases and particulate matter. The industrial revolution accelerated both the magnitude of emissions of the primary pollutants and the geographical spread of contributing countries as highly polluted cities became the defining issue, culminating with the great smog of London in 1952. Europe and North America dominated emissions and suffered the majority of adverse effects until the latter decades of the twentieth century, by which time the transboundary issues of acid rain, forest decline and ground-level ozone became the main environmental and political air quality issues. As controls on emissions of sulfur and nitrogen oxides (SO2 and NOx) began to take effect in Europe and North America, emissions in East and South Asia grew strongly and dominated global emissions by the early years of the twenty-first century. The effects of air quality on human health had also returned to the top of the priorities by 2000 as new epidemiological evidence emerged. By this time, extensive networks of surface measurements and satellite remote sensing provided global measurements of both primary and secondary pollutants. Global emissions of SO2 and NOx peaked, respectively, in ca 1990 and 2018 and have since declined to 2020 as a result of widespread emission controls. By contrast, with a lack of actions to abate ammonia, global emissions have continued to grow. This article is part of a discussion meeting issue ‘Air quality, past present and future’
Rapporten innehåller en sammanfattning av de föredrag som hölls vid ett symposium rörande luftkvalitetsövervakning i tätortsmiljö i Göteborg den 30 oktober 1980. Föredragen behandlar policyfrågor, ger en bakgrund till behovet av luftkvalitetsövervakning samt presenterar de olika metoder och utrustningar som idag finns på området.
The UN ECE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution (LRTAP) has decieded on reduction of transboundary air pollution in three protocols; one on sulphur, nitrogen oxides and volatile organic compounds (VOC) respectively. The protocols are not sufficient to solve the problem in Europe and further reductions and agreement are necessary to achieve sustainable ecosystem in Europe
This concentration of ammonium and nitrate in precipitation has increased during this century. The deposition of nitrogen compounds (wet+dry) is a mean reaching 30-40 kg/ha and year in central Europe and above 20 kg in southern Sweden. In areas with high deposition an increased outflow is observed. The increased output is an indication of a nitrogen saturation of the ecosystem and it will lead to acidification effects due to nitrate leaching
The Gårdsjön Project is an ecosystem approach in studying acid deposition and its effects on terrestrial parts and lakes within a catchment. The study is an attempt to quantify the processes causing the acidiifcation as well as an analysis of the chemical and biological conditions before liming of the lake and manipulations in microcatchments
The international regulation of transboundary air pollution in Europe is often considered a success story. The success is usually explained by a close relationship between scientists and policy makers. When looking into other international environmental areas (e.g. climate change, marine pollution), there have generally been larger obstacles in the science-policy relationships. Social scientists have for many years studied the international policy development processes for air pollution and pointed to certain factors of importance in for its success. There have however seldom been opportunities for social scientists, policy makers and scientists to discuss together the interrelations between science and policy in the area. In order to further evaluate the science policy interactions and discuss possibilities for social scientists to play a role in the further development of air pollution strategies a workshop was organised in Gothenburg, Sweden 5-7 October 2005. The workshop was organised by the Swedish ASTA programme and the EU Network of Excellence ACCENT in collaboration with the Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution and the EU CAFE initiative. Approximately 35 participants from 12 countries representing Europe, North America and Japan attended at the workshop. This report compiles the outcome of the workshop. The report is also available at http://asta.ivl.se/
Air quality is a common issue of large concern all over the world. Threats to health and ecosystems have initiated policy measures ranging in scale from local to international.
Though significant steps have been taken in many countries, the problems are not solved and are also increasing in many areas.