IVL Svenska Miljöinstitutet

I denna rapport presenteras möjliga bioråvaror som kan användas för att producera biobaserad plast och potentiella plastalternativ som är under utveckling eller redan finns tillgängliga på marknaden. Kartläggningen har utgjorts av litteraturgranskning samt intervjuer med olika aktörer inom området.

Kartläggningen av bioråvarupotentialen hade fokus på råvara från skog, jordbruk, hav samt från biologiskt avfall. Generellt framgår att potentialen är störst för skogsbaserad råvara, följt av jordbruksbaserad råvara och biologiskt avfall, medan potentialen för havsbaserad råvara är minst. 

Projektet har kartlagt vilken produktionskapacitet som finns tillgänglig för biobaserad plast, främst avseende drop-in-plaster, som är direkt utbytbara med etablerade plaster, men även ersättningsplaster. Globalt är idag endast cirka en procent av plastproduktionen biobaserad. En övervägande del av dagens petrokemibaserade plaster produceras helt eller delvis via krackning av nafta och av det följer att om man kan konvertera biomassa in i det flödet får man in biobaserad råvara i alla dessa plaster, således för polyeten (PE), liksom för polypropen (PP) och polyetentereftalat (PET), som är de tre mängdmässigt största plastsorterna. Biobaserade plaster med annan molekylstruktur än dagens högvolymplaster, här kallat ersättningsplaster, är ännu ganska sparsamt förekommande på marknaden. Det är främst polymjölksyra (PLA) som används, och produktionskapaciteten ökar globalt. 

En slutsats som dras i studien är att det pågår lovande utveckling och en långsam men stadig ökning av biobaserad plast, men att det är först runt 2030, och därefter, som bioråvara till plast, och plast från bioråvara, kommer att vara tillgänglig i större mängder.

Syftet med uppdraget är att sammanställa befintlig kunskap över hur besökstrycket i naturen ser ut under 2020–2021 jämfört med tidigare och vilka utmaningar detta har lett till, med anledning av medieuppgifter kring ökat tryck och negativa effekter som en följd av corona-pandemin. Resultatet ska kunna användas i planering av framtida insatser. Målet är att sammanställa befintlig kunskap och genom analys skapa en mer sammanhållen bild över situationen och visa på behov av ytterligare kunskap. Fem olika utmaningar valdes ut av Naturvårdsverket.

Plastmaterial är viktiga i vårt samhälle och är användbara i många applikationer. Men plast används sällan på ett hållbart eller resurseffektivt sätt. Den globala produktionen av plast ligger på svindlande 400 miljoner ton, med prognoser som tyder på en tredubbling av denna efterfrågan till 2060 om inte betydande politiska åtgärder vidtas. För närvarande återvinns endast 9 % av plastavfallet, vilket visar på en uppenbar otillräcklighet av cirkularitet i plastens livscykel.

Konceptet design för återvinning nämns ofta som ett avgörande steg mot ökad cirkuläritet av plastmaterial. Det saknas dock kunskap om plastprodukters öde i slutet av livscykeln eller hur designvalen kan påverka produktens återvinningsbarhet.Ett av syftena med detta projekt var att underlätta en dialog mellan designbranschen och återvinningsindustrin i Sverige och på så vis skapa ett kunskapsdelningsforum för olika aktörer i värdekedjorna. Vidare fokuserade projektet på att identifiera de utmaningar relaterade till produktdesign som hämmar återvinning av plastmaterial, samt kartläggning av tillgängliga riktlinjer som främjar design för återvinning för att förstå vad som saknas och föreslå olika fokusområden där standardiserade kriterier skulle underlätta övergången till cirkulär hantering av plastmaterial.

För att förstå de utmaningar som branschen står inför genomfördes intervjuer både med olika företag som använder plastmaterial i sina produkter och med olika återvinningsbranscher. Resultaten från intervjuerna diskuterades under en workshop och användes därefter för att föreslå designområden som kan förfinas till allmänna riktlinjer/kriterier för design för återvinning av plastprodukter, som presenteras i denna rapport.