IVL Swedish Environmental Research Institute

This study is reported by IVL Swedish Environmental Research Institute on behalf of the Swedish Environmental Protection Agency and investigates the environmental impact of reusable packaging for takeaway food and beverages. The report serves as a basis for a government assignment carried out by the Swedish Environmental Protection Agency and the National Food Agency to produce guidance and guidelines for reusable food boxes and cups (M2021/02087). In the new regulation (2021: 996) on disposable products, increased requirements for reuse of packaging are in place from January 2024 including registration of reuse systems at the Swedish Environmental Protection Agency. There are also requirements for actors to inform their customers about the environmental impact of the use of disposable packaging and about the benefits of reduced consumption of the packaging.

The Swedish Environmental Protection Agency has commissioned this study to develop knowledge on the environmental impact of reusable packaging and to show advantages of these over single-use packaging, based on the entire life cycle from the manufacture of reusable packaging to several use cycles, and waste management. Materials that were analyzed for mugs are fossil-based plastics, biobased plastics, and steel, and for boxes materials are fossil-based plastics, biobased plastics, glass, and steel.

A system analysis (LCA) was applied to answer the following questions in the study:

How (when and how) brought reusable cups and lunchboxes should be used?

Which materials for reusable cups and lunchboxes should be used to maximize environmental benefits?

Results show that raw material extraction dominates for all material alternatives, except for fossil plastics where the incineration in the waste stage also has a significant climate impact. If not accounting for the fact that glass or steel can be used more times than plastic, glass and steel have a much higher impact than plastic due to higher weight since steel also has a greater climate impact per kg of material when manufacturing the material. Still the study signals that fossil-based plastic (in this study PP) is probably the worst material from a climate point of view, which is largely due to the fact that incineration of the container sooner or later contributes to fossil climate impact.

The bio-based plastic alternative is good from a climate point of view, mainly because the combustion of a bio-based material does not contribute to fossil climate impact, but also because the impact of production of the material is lower, although this is uncertain as the data used in this study is based on an LCA published by a single supplier. For steel packaging the challenge in the analysis was partly to try to do this material justice as it can be used more times than the plastic materials, but also that it has been difficult to define a product weight that is representative in comparison with the other materials. The study also shows that glass (which is only related to food boxes in this study) is a good option. The choice of material for mugs or boxes is thus important and should involve consideration of the durability of the material(s) in terms of number of usages.

Transport has a relatively small impact overall, but the transport to "users" is visible even if it means less than the cleaning. The heavier the mug/box is, the greater the impact from transport. The cleaning is an important part but is relatively small compared to the raw material phase of packaging production. Non-centralized cleaning has not been analyzed but should give a lower impact (due to no transport), but possibly a higher impact (due to less efficiency), and this could possibly weigh each other out, but has not been analysed. 

The purpose of this project, which is funded by the Swedish Environmental Protection Agency, has been to map what obstacles and opportunities exist to increase the reuse of take away packaging for food and drink, and to explore what policy measures can be used to deal with the obstacles and increase the opportunities for a changeover.The report highlights thirteen policy measures proposed by industry representatives which, in their entirety, should be considered as possible solutions for different problems and types of actors, since there is no one-size-fits-all solution. After a prioritization, the report highlights four proposals, which have been further analyzed in an impact analysis: Using public procurement as a policy instrument, making it more expensive for consumers to buy and use disposable packaging and implementing communication efforts aimed at consumers are the proposals that most people see as driving . Even more tests and pilot trials would have a significant effect in driving development.

In the project Usereuse, the IVL Swedish Environmental Research Institute research how a system for reuse can be created, improved and scaled up in various arenas so that reuse becomes norm and perceived as easier than new purchases. In this study, 15 actors have jointly produced four scenarios for how reuse might work in Sweden in 2035.

The purpose of the scenarios is to create a common map of possible developments for the reuse of items and to identify obstacles and potential, risks and measures to make solutions adaptable and more future-proof. The scenarios orient us in the landscape of how the use and consumption of things will look like in 2035 and give four different answers to the question: How does reuse work in 2035 in Sweden?

How much will future solutions be based on regulation or voluntariness? Is it more about keeping fewer things longer or that many people use the same things? Is it mainly about the thin itself or how we use it? How large-scale or small-scale systems can make reuse scale up? How is it affected by whether we have a lack of or plenty of free time? All the scenarios are normative and describe four possible futures that take us in the direction of the Doughnuts planetary and social boundaries.

Stories about where we are and where we are going shape our view of the world and influence which courses of action we see as possible. Scenarios are a transformative tool for exploring, developing and evaluating our operations and our communities. The report contains a tool to support those who want to use the scenarios in relation to their business.

Trots att cirkulär byggnation och boendes inkludering i bygg- och renoveringsprocesser studerats mycket var för sig, är kombinationen relativt outforskad. Målet med detta projekt var att se vilka synergier som kunde uppstå för ett allmännyttigt bostadsbolag om man arbetade fram en cirkulärare och mer inkluderade ROT-process.

Utifrån ett tätt samarbete mellan kommun, fastighetsägare, arkitektkontor och forskningsinstitut utforskades vad en cirkulär och inkluderande ROT-process kunde vara. Genom en innovationsprocess som bland annat innefattade kompetenshöjande insatser, workshops, studiebesök, intervjuer, observationer och olika sorters testning, så utvecklades en gemensam förståelse för den nya processen. En prototyp för en cirkulär och inkluderande ROT-process utformades, som kom att kallas CIRA-processen.

Slutsatserna av arbetet blev att det är i de tidiga faserna av ett projekt som cirkulär och inkluderande riktning och strategi måste tas fram. Upphandlingen kommer in tidigare än i en traditionell ROT-process och efter det tar man tillsammans fram nyckeltal och projektmål och utför grundliga inventeringar av den fastigheten projektet gäller. Ytterligare en slutsats är att arbetet behöver göras i partnerskap med alla berörda aktörer, inte minst boende och entreprenörer. I rapporten beskrivs innovationsprocessen och den framtagna CIRA-processen i detalj.

Många innovativa lösningar för hållbar stadsutveckling tas fram i särskilda initiativ och pilotprojekt. Erfarenheter och forskning visar att uppskalning av resultat från piloter är svårt och möter flera hinder. I Hållbarhet blir standard har Stockholm, Göteborg och Malmö, IVL Svenska miljöinstitutet, KTH och Fastighetsägarna Stockholm undersökt detta. Rapporten visar och vägleder hur en arbetsprocess i en kommun eller fastighetsbolag kan stödja uppskalning för en hållbar stadsutveckling.

I våra städer och förorter finns ofta stora parkeringsytor nära husen – asfaltsytor som inte används fullt ut och känns ödsliga och ogästvänliga. Det gäller inte minst i områden där boendes bilinnehav har minskat, kanske till följd av mer kollektivtrafik och bättre cykelvägar. Projektet Från p-plats till samlingsplats startades för att bidra till en omställning till mer hållbara, inkluderande och estetiska livsmiljöer genom att samskapa och testa nya lösningar för att förvandla outnyttjad parkeringsyta till samlingsplatser för de boende. Inom projektet har tre större allmännyttiga fastighetsägare samarbetat med forskare och arkitekter med att utforma lösningar för omvandling av p-ytor till samlingsplatser. De tre omvandlingarna har skett genom ett aktivt involverande boende både i design och fysisk omvandling i: Kortedala i Göteborg, Markbacken i Örebro och Gottsunda i Uppsala.

I den här rapporten beskrivs dels hela processen för de tre omvandlingarna, del listas en del lärdomar som kan vara bra att ta del av för den som vill driva liknande omvandlingar på andra platser. Lärdomarna inkluderar exempelvis:

• Välj en plats där personer rör sig kontinuerligt. Det gör det lätt att hitta dit och känna sig trygg.

• Genomför omvandlingen i nära samverkan med förvaltare som har ansvar för utvecklingen av området och känner närmiljön.

• Dra nytta av andra förändringar också ska ske i området. Då kan platsen få ett framtida användningsområde som arena för dialoger med de boende.

• Planera så dialog och inspel kring utformning kan ges sammanhängande under en kortare tidsperiod och att återkopplingen vid omvandlingen inte dröjer för länge.

• Var tydlig med vilken plats, tid, och hur mycket pengar som kan läggas på platsens omvandling. Då vet de boende inom vilka ramar de kan påverka.

• Nyttja processledare, intern eller extern, med kompetens inom platsledd utveckling och utformningen av sociala platser, för att säkerställa kvalitet.

Denna rapport syftar till att öka förståelsen för vilken roll den fysiska planeringen spelar i att skapa rätt förutsättningar för en växande och hållbar vattenbrukssektor i Sverige. Intervjuer har genomförts med tjänstepersoner på flera kommuner i Bohuslän, tjänstepersoner på länsstyrelsen i Västra Götaland samt odlare. Genomgångar har även gjorts av nationella strategier, planeringsdokument och tillståndsbeslut för extraktiva odlingar. Rapporten kan både läsas som en introduktion till samhällsplaneringens roll för en hållbart växande vattenbrukssektor (med fokus på de första delarna av rapporten), och som en analys av hur dagens planering fungerar för att ge rätt förutsättningar för sektorn (senare delen av rapporten).

Resultaten från arbetet visar på stora svårigheter med att få den kommunala fysiska planeringen och länsstyrelsens tillståndsprocesser att synka med varandra. Även om kommuner tagit fram planeringsdokument för att skapa en proaktiv planering av havet, följer inte den reaktiva tillståndsprövningen den kommunala planeringen. Detta skapar frustration och förvirring för de som söker tillstånd och resulterar i hämmande effekter på sektorn. För att nå målen i nationella handlingsplaner och strategier om att vattenbrukssektorn ska växa behöver därför denna problematik lösas.

För att förbättra den svenska kustzonsplaneringen diskuteras i rapporten tre olika behov att arbeta med framåt. För det första krävs mer samsyn mellan flera aktörer och inom flera frågor. Detta inkluderar till exempel behovet av säkerhetsavstånd till naturvärden, hotade naturtyper (som ålgräs), hur stora ekosystemtjänster som odlingar genererar och hur stora störningarna är på friluftslivet. Samsyn inom dessa centrala frågor är en viktig grund för ökad samverkan mellan aktörerna. För det andra behöver roller och mandat mellan olika myndigheter klargöras och kanske även förändras.

Kommunernas vana att på land kunna ta fram planer som prioriterar mellan intressen och gör ytor exklusiva för vissa typer av aktiviteter/verksamheter verkar inte inom dagens planeringssystem kunna överföras direkt till kustzonsplanering. Trots försök till proaktiv planering där vattenbruket får ytor tilldelade, styrs användandet av havet av tillståndsprocessernas reaktiva utgångspunkt, som inte bygger bedömningarna på den kommunala planeringens utpekanden. För det tredje ser vi stora möjligheter till en bättre planeringsprocess. Utpekade områden för vattenbruk i kommunala planer verkar dåligt förankrade med militären, länsstyrelsen och odlare. En förklaring till detta är att dialogerna som planerna bygger på skedde med branschen för 10 år sedan, samtidigt som det är en ung bransch i ständig förändring.

Rapporten föreslår därför en mer processfokuserad planering som genom forum för ständig dialog skapar samsyn och bättre förståelse för roller och mandat. Detta kan göra det tydligare för odlare, kommuner och tillståndsmyndigheter var i havet vattenbruk bör kunna prioriteras framför andra intressen utan att minska på de värden som finns.

Aquaculture has been highlighted in Sweden and the EU as a sustainable food production method with significant potential for the future. This report focuses on extractive aquaculture, which includes the cultivation of mussels, oysters, algae, sea squirts, and other species that do not require supplemental feeding nor fertilizer. Currently, the aquaculture sector in Sweden is relatively small, and for aquaculture to become a significant part of Swedish and European food production, it needs to expand.There are several obstacles to the development of the aquaculture sector in Sweden.

A significant hindrance is the high degree of competition for suitable marine areas, which can lead to new or intensified conflicts of interest. Coastal zone planning has been proposed as an essential tool for managing these conflicts, but previous studies have shown that existing plans have not resulted in proactive management of how the sea is utilized.To enhance our understanding of the challenges faced by the aquaculture sector, this report focuses on the relationship between aquaculture and other interests – in particular, outdoor recreation and boating in and around the sea in the Lysekil area. Specifically, it aims to investigate how involved stakeholders perceive the conflict of interest and explore potential opportunities for coexistence and synergies between aquaculture and other interests.

The research includes document analysis of coastal zone plans and permit applications, as well as interviews with relevant stakeholders.The findings show that municipal coastal zone planning, along with permit assessments conducted by both the County Administrative Board and the court, attempts to manage and prevent conflicts of interest. This is pursued through the geographical separation of assumed opposing interests. However, the interviews indicates that the conflict of interest between aquaculture and other interests is not perceived as prominent at present. It is likely that the perceived low level of conflict stems from the relatively small-scale nature of aquaculture activities in the studied area. Some interviewees have expressed concern that an expansion of aquaculture operations in the area may change the appearance of the archipelago and alter the unique character of coastal communities. Specifically, there is concern that aquaculture activities could encroach upon areas and locations frequently used by recreational boats, and potentially diminish the experiential value associated with leisure boating. Aquaculture and boating both seek to utilize sheltered shallow water areas for their respective activities.

At the same time, municipal coastal zone planning and interviewed stakeholders highlight that values associated with boating are also jeopardized by the activity itself, as the use and size of leisure boats have significantly increased.Opportunities for coexistence and synergies between aquaculture and other interests, and conditions that could enable such opportunities, have been emphasized by some of the interviewed stakeholders. One noteworthy example is the collaborations between tourism and aquaculture that have occurred in the area. In that case, boat charter tours would stop at aquaculture sites to provide information about the operations and allow observation of the cultivation process.

Another example mentioned by the interviewees is that aquaculture could reduce the disturbing aspects of recreational boat traffic by requiring boats to slow down in their vicinity. This approach could potentially reduce conflicts related to recreational boating, such as noise, wake, and safety concerns. Some interviewees also emphasize aquaculture as an opportunity for coastal communities to create local employment within sectors that build upon the cultural heritage associated with traditional coastal fishing.While the study relies on a limited number of interviews, it offers intriguing insights that provides the foundation for more in-depth research in the future. One conclusion is that conflicts of interest associated with aquaculture largely lie in the future as the aquaculture sector grows. To avoid conflicts of interest, and enable coexistence and synergy effects, it is important that coastal zone planning is developed, and that the link between plans and permit examination is strengthened.