IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
Endre søk
Begrens søket
1 - 12 of 12
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Sofia Lovisa
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Westling, Klara
    Andersson, Sofia
    Karlsson, Jesper
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Narongin, Mayumi
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Carranza Munoz, Andrea
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bornold, Niclas
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Baresel, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Long term trials with membrane bioreactor for enhanced wastewater treatment coupled with compact sludge treatment -pilot Henriksdal 2040, results from 20202021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Stockholm’s wastewater treatment plant (WWTP) in is currently retrofitting from a conventional activated sludge process to a new membrane bioreactor (MBR) process. It also includes new treatment steps for sludge handling. Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) and IVL have since 2014 conducted long-term MBR studies in pilot scale at the R&D facility Hammarby Sjöstadsverk. This report present results from the pilot operation during 2020. 

    The MBR-pilot was continuously operated at a higher inflow than the design average flow. The average effluent concentration of nitrogen and phosphorus met the effluent requirements of the future WWTP also this year. A low consumption of phosphorus precipitation chemicals could be achieved mainly due to a high Bio-P activity. The pilot showed that glycerol can be a good temporary carbon source at Henriksdal WWTP during startup. 

    Like previous years, the membranes in membrane tank 1 (MT1) was cleaned with oxalic acid and the membranes in MT2 with citric acid. Several tests to optimize the chemical consumption for membrane cleaning were performed. Recovery cleanings (RC) of the membranes were performed twice in 2020.

    In the sludge pilot, a thermophilic and a mesophilic hydraulic retention time (HRT) crash test showed stable performance down to 4 days HRT. 

    The overall resource consumption in the pilot showed that the optimization of phosphorus precipitation and membrane cleaning chemicals resulted in a significantly lower dosing than design values for the future Henriksdal WWTP. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Fridén, Håkan
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Jacobson, Anton
    Nilsson Energy före detta IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Björk, Anders
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Uni- och multiderivata metoder för upptäckt av avvikelser i dammar2024Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Dammövervakning är ett stort och viktigt område för svenska dammägare. Det är en utmaning att kontinuerligt övervaka en dammkonstruktion med dess givare och snabbt kunna reagera på förändringar som visar på en avvikelse i dammen. Rapporten behandlar metoder för datorbaserad upptäckt av givar- och kommunikationsfel samt tillämpning av multivariata metoder för att upptäcka och visualisera avvikande tillstånd för en damm.Rapporten är en redovisning av det tredje av en rad forskningsprojekt. Projektet har drivits av IVL Svenska Miljöinstitutet AB under 2022–2023. Alla projekt har finansierats av Energiforsk och Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårds-forskning (SIVL) och har som mål att implementera övervakning, detektion och visualisering av givarfel samt övergripande tillståndsövervakning av dammar inklusive varning när tillståndet rör sig mot icke normalt område.

    Ett syfte för detta projekt har varit att fördjupa kunskapen kring de metoder vi använder genom att komplettera med ytterligare en fallstudie som är av annan karaktär än de tidigare, både gällande dammen och dess övervakningsgivare. Ett andra syfte har varit att öka kunskapen och kompetensen både på bredden och på djupet för branschen. Ett tredje syfte har varit att hitta sätt att öka lättillgängligheten av de resultat som våra metoder ger.I de tidigare två projekten i serien har vi utvecklat och installerat en generell övervakningsapplikation som körs i realtid hos två av dammägarna, med dataöverföring från och till deras signaldatabaser. Vi har utvecklat metoder för fristående övervakning av enskilda signaler, univariat övervakning samt påbörjat utveck-lingen av multivariat övervakning. I det här projektet har de samlade erfarenheterna använts för att ansluta en tredje damm, fallstudie III, och för att fortsätta utvecklingen av metodiken. En stor del av projektet har också ägnats åt resultat¬spridning i form av webbinarier, en djupare kurs för personal hos kraftbolagen om den använda metodiken och den bakomliggande teorinProjektserien har nu tre fallstudier, och genom anläggningsägarna har projektet fått tillgång till mer än 5 års historiska data för respektive damm. Dessa data ligger till grund för vidare utveckling och utvärdering av övervakningsmetoderna. Att samla in, bygga upp en gemensam förståelse av och förbehandla dessa data kräver mycket tid och ett gott samarbete mellan dataspecialister och dammägare, en grund som nu är lagd.

    Denna rapport publiceras både i Energiforsks rapportserie och i IVL:s rapportserie B.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 3. Järlskog, Ida
    et al.
    Strömvall, Ann-Margret
    Magnusson, Kerstin
    Galfi, Helén
    Björklund, Karin
    Polukarova, Maria
    Garção, Rita
    Markiewicz, Anna
    Aronsson, Maria
    Gustafsson, Mats
    Norin, Malin
    Blom, Lena
    Andersson-Sköld, Yvonne
    Traffic-related microplastic particles, metals, and organic pollutants in an urban area under reconstruction2021Inngår i: Science of the Total Environment, ISSN 0048-9697, E-ISSN 1879-1026, Vol. 774, s. 145503-145503, artikkel-id 145503Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In urban environments, particularly areas under reconstruction, metals, organic pollutants (OP), and microplastics (MP), are released in large amounts due to heavy traffic. Road runoff, a major transport route for urban pollutants, contributes significantly to a deterioratedwater quality in receivingwaters. This studywas conducted in Gothenburg, Sweden, and is unique because it simultaneously investigates the occurrence of OP, metals, and MP on roads and in stormwater from an urban area under reconstruction. Correlations between the various pollutants were also explored.

    The study was carried out by collecting washwater and sweepsand generated from street sweeping, road surface sampling, and flow-proportional stormwater sampling on several occasions. The liquid and solid samples were analyzed for metals, polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH), oxyPAH, aliphatics, aromatics, phthalates, andMP. The occurrence ofOPwas also analyzedwith a non-target screening method of selected samples. Microplastics, i.e. plastic fragments/fibers, paint fragments, tire wear particles (TWP) and bitumen, were analyzed with a method based on density separation with sodium iodide and identificationwith a stereomicroscope, melt-tests, and tactile identification.MP concentrations amounted to 1500 particles/L in stormwater, 51,000 particles/L in washwater, and 2.6 × 106 particles/kg dw in sweepsand. In stormwater, washwater and sweepsand, MP ≥20 μmwere found to be dominated by TWP (38%, 83% and 78%, respectively). The results confirm traffic as an important source to MP, OP, andmetal emissions.

    Concentrations exceeding water and sediment quality guidelines for metals (e.g. Cu and Zn), PAH, phthalates, and aliphatic hydrocarbons in the C16–C35 fraction were found inmost samples. The results show that the street sweeper collects large amounts of polluted materials and thereby prevents further spread of the pollutants to the receiving stormwater.

  • 4. Lange, Katharina
    et al.
    Magnusson, Kerstin
    Viklander, Maria
    Blecken, Godecke-Tobias
    Removal of rubber, bitumen and other microplastic particles from stormwater by a gross pollutant trap - bioretention treatment train2021Inngår i: Water Research, ISSN 0043-1354, E-ISSN 1879-2448, Vol. 202, s. 117457-117457, artikkel-id 117457Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Microplastic particles in stormwater pose significant threats to the environment. This study investigated howeffective a stormwater treatment train was at removing rubber, bitumen and other microplastics (incl. fibers,fragments, and paint particles) in the 100–300 μm and >300 μm size fractions from highway runoff. The twotreatment trains comprise a gross pollutant trap (GPT) followed by either a vegetated bioretention cell or nonvegetatedsand filter. Flow-proportional composite samples were taken from the highway runoff, GPT outflowand the outflow from the two parallel filters during nine rain events to determine overall treatment performance,as well as the performance of individual system components.

    The identified rubber, bitumen and other microplasticparticles mainly represented the 100–300 μm fraction and included high ratios of rubber (30%) andbitumen (60%). Overall, the treatment train efficiently removed rubber, bitumen and other microplastic particlesin the 100–300 μm size fraction from the stormwater. The filter cells accounted for a major share of this removal,as the GPT did not reduce microplastic particle concentrations. This observation is likely explained by the factthat the rubber, bitumen and other microplastic particles have a density close to the density of water and thusremoval by sedimentation is decreased. This identified an inherent weakness of the system; more specifically, thehigh microplastic concentrations in the surface water of the GPT means there can be a risk of microplastic releasethrough overflow pits when inflows surpass the system capacity. Despite some differences, both the vegetatedbioretention cell and the non-vegetated sand filter removed rubber, bitumen and other microplastic particles tosimilar extent.

  • 5.
    Lindblom, Erik U
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Molin, Hanna
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Samuelsson, Oscar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Resilient dimensionering av avloppsreningsverk: Osäkerhetsanalys och simulering med tillämpningar på aktivslamprocessen2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I Sverige saknas det formella riktlinjer för hur avloppsreningsverk ska dimensioneras. Det är inte ovanligt att verken dimensioneras utifrån erfarenhet och tumregler utan att det preciseras vilka osäkerheter som har hanterats. Projektet visar att flera svagheter med traditionell dimensionering skulle kunna vägas upp genom ökad användning av osäkerhetsanalys och processimulering.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Lindblom, Erik U
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Samuelsson, Oscar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lundwall, Ted
    Molin, Hanna
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Processmodellering för digitala tvillingar av framtidens avloppsvattenrening i Kungsbacka2024Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kungsbacka kommun behöver bygga ut Hammargårds avloppsreningsverk för att bibehålla den ekologiska statusen i Kungsbackafjorden, trots en ökade belastning från tillväxten i Kungsbacka med omnejd. Kommunen ser en möjlighet att dra nytta av digitala tekniker för att effektivisera både byggprocessen och de färdiga reningsverken.Processmodeller har använts som verktyg i de flesta faser i ett reningsverks livscykel, men det saknas praktiska exempel på hur det bör ske på ett handgripligt sätt i projekterings- och byggprocessen. Detta projekt initierades därför för att förstå hur processmodeller kan stödja processval och dimensionering inom partneringprojekt.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Lindblom, Erik U
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Samuelsson, Oscar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Rahmberg, Magnus
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lundwall, Ted
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Möjligheter med digitalisering och digitala tvillingar. Demonstrationsstudie på industriella och kommunala avloppsreningsverk.2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En digital tvilling i form av en dynamisk processmodell kan användas för flera syften under hela livscykeln av ett kommunalt eller industriellt reningsverk. Syftet med detta projekt var att (1) demonstrera möjligheter för och (2) identifiera behov och genomförbarhet med en digital tvilling hos de anläggningsägare som ingår i projektet.För att demonstrera möjligheter användes LEVA i Lysekils ombyggnadsprojekt för Långeviks reningsverk som fallstudie. Med dataunderlag från förstudien implementerades en processmodell av det framtida reningsverket i en kommersiellt tillgänglig mjukvara. Denna baseras på att den befintliga för- och efterbehandlingen behålls medan det biologiska reningssteget byggs om till en MBBR-process. Som indata till modellen (temperatur, flöde och koncentrationer på inkommande och försedimenterat vatten) beaktades de förutsättningar som angivits i det förfrågningsunderlag som LEVA tagit fram.

    För att verifiera modellimplementeringen jämfördes modellresultaten med erfarenhetsbaserad kunskap om MBBR-processen. Resultaten visade att modellen i stort ger förväntade resultat vilket är viktigt för att verktyget skall få förtroende vid verklig tillämpning.Med den typ av digital tvilling som använts i projektet finns möjlighet att beskriva/modellera det inkommande avloppsvattnet med en högre detaljeringsgrad än vad som traditionellt görs vid ombyggnadsprojekt. För att demonstrera detta planerades och genomfördes en provtagningskampanj. Resultaten från denna var tyvärr inte tillförlitliga och därför användes i projektet standardvärden för inkommande vatten i projektet. Detta ökar osäkerheten i resultaten jämfört med om provtagningsresultaten hade funnits men förutsättningarna är fortfarande i enlighet med förfrågningsunderlaget.  

    I projektet har det sedan visats att det är möjligt att kombinera den digitala tvillingen med LCA-data för att beräkna klimatpåverkan för olika processutföranden, styrstrategier, val av energikälla och insatsvaror. Detta presenteras som ett stöd för jämförelse av olika anbud vid upphandling även om det kräver mera förarbete av både beställare och entreprenörer. Ett exempel är att byta styrstrategi för dosering av kolkälla kan spara upp till 19 ton CO2-ekvivalenter på ett år. Den digitala tvillingen kan också användas av LEVA under hela den nya processlösningens livstid från design och upphandling till införande och justeringar av driftstrategier och slutligen som ett stöd vid kontinuerlig drift.Som påbyggnad till konventionell processmodellering demonstrerades slutligen möjligheten att köra simulering i realtid och med indata från en verklig process.

    Implementeringen gjordes användarvänlig genom användning av mjukvaran Mediator som enkelt möjliggjorde sammankopplingen av signaler till/från ett styrsystem med kontaktpunkter definierade i simuleringsmjukvaran SIMBA#. Flera veckors stabil drift av systemet kunde visas. Tillämpningen anses dock för rudimentär för att kunna besvara frågor om krav på tidsupplösning, beräkningsprestanda och numerisk stabilitet. Under projektet genomfördes en behovs- och genomförbarhetsanalys genom informations- och kunskapsspridning vid ett flertal arbetsmöten och en avslutande workshop till vilken klustrets anläggningsägare bjöds in.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 8.
    Malovanyy, Andriy
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hedman, Fredrik
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergh, Lisa
    VafabMiljö Kommunalförbund.
    Liljeros, Erik
    VafabMiljö Kommunalförbund.
    Lund, Thomas
    WSP.
    Suokko, Joel
    WSP.
    Hinrichsen, Helena
    Envytech.
    Comparative study of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) removal from landfill leachate2023Inngår i: Journal of Hazardous Materials, ISSN 0304-3894, E-ISSN 1873-3336, Vol. 460, s. 132505-132505, artikkel-id 132505Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Landfill leachate is one of the major point sources of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) pollution. In this study, powdered activated carbon (PAC), granular activated carbon (GAC), anion exchange resin (AIX), nanofiltration (NF), ozonation, and foam fractionation were tested for treatment of the same leachate.

    These methods were compared in terms of PFAS removal efficiencies and treatment cost. More than 75% removal of long-chain PFAS (6-9 CF2) could be achieved with all the studied methods, though with high resource consumption. It was demonstrated that PFAS breakthrough was up to 27 times faster when the leachate was treated with GAC and AIX compared to groundwater treatment. Nanofiltration was the only method which could be practically applied for removal of PFAS with the shortest fluorinated carbon chain (3-4 CF2). Foam fractionation and AIX offered the most economical treatment, with an estimated cost of < 1 €/m3 for PFOS and PFOA reduction to ≥90%. The cost of treatment was shown to increase exponentially if the goal of > 60% ΣPFAS11 removal was applied. It was also discussed that composite parameters that include expected toxicity of different PFAS, such as ΣPFOAeq, should be used to obtain a cost-efficient reduction of PFAS-induced water toxicity.

  • 9.
    Malovanyy, Andriy
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hedman, Fredrik
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Eriksson, Mikael
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Gard, Matilda
    Rambo.
    Olsson, Rebecka
    Rambo.
    Feldthusen, Mattias
    Nordic Water.
    Nilsson, Martin
    Nordic Water.
    Hemfrid, Astrid
    SÖRAB.
    Larsson, Peter
    SÖRAB.
    Rening av PFAS-förorenat lakvatten i jonbytarfilter med uppströmsflöde: Försök på anläggningar Sivik och Löt2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rening av PFAS-förorenat lakvatten med jonbytarfilter testades i flera pilotstudier och visade bra resultat, särskilt vid krav på reduktion av PFAS med längre kolkedjor. Den största utmaningen i användning av jonbytarmassa för rening av lakvatten är att det antingen krävs en väldigt avancerad förbehandling eller att filtret behöver backspolas ofta för att undvika igensättning. Backspolning av filter blandar om jonbytarmassan, vilket gör att kolonnverkan förloras.

    Målsättning med projektet var att testa en utformning där lakvatten strömmar uppåt i en filterbädd med tillräckligt flöde för fluidisering av bädden. Rapporten beskriver försök som genomförts i en större pilotskala på Sivik avfallsanläggning samt försök i mindre pilotskala på Löt avfallsanläggning. På Sivik har ett standard DynaSand filter fyllts med jonbytarmassa och körts under 9 månader. På Löt har jämförande försök med nedströms jonbytarfilter och två seriekopplade uppströmsfilter genomförts.Försök på Sivik visade att det var avgörande att omsätta jonbytarmassa i filtret genom att driva mammutpumpen för att bibehålla bra rening. Det var dock utmanande att hitta en balans mellan omsättning av massan och risken för förlust av massan med spolvatten. Det upptäcktes även att flödet i försöken var för lågt för homogen suspendering av massan vilket troligen skapade kortslutningar av flöde genom filtret. Det ledde till varierande rening av PFAS med  kortare kolkedjor. Trots utmaningarna var reduktion av PFOS i genomsnitt 94% som medel vid behandling av 14 300 bäddvolymer (BV) av vatten. Utgående PFOS-halter var ca 13 gånger lägre än respektive målsättningsvärde för anläggningen. Satsvisa labbförsök visade att jonbytarmassan hade mycket kapacitet kvar när försöken avslutades och reducerade PFOS och andra längre PFAS nästan lika bra som ny jonbytarmassa.

    I försök på Löt visade 2-stegs uppströmsfilter liknande rening som ett nedströmsfilter, vilket bekräftar att kapacitetsutnyttjande av jonbytarmassa kan vara liknande med de två processutformningarna.Förlust av massa noterades både med nedströmsjonbytare (i försök på Löt vid backspolning) och uppströmsjonbytare (i försök på Sivik). Orsaken till förlusten av jonbytarmassa härrör till att ett standard DynaSand filter nyttjats. Detta filter i standardutförande är avsett för media med en betydligt högre densitet än den jonbytarmassa som nyttjats i Sivik.

    I projektet testades några modifieringar och driftsinställningar som gynnade funktionen i DynaSand filtret. Ytterligare modifieringar och tänkbara förbättringar och åtgärder för minskad risk av förlust av jonbytarmassa med låg densitet samt vikten av polerande rening från eventuella mindre mängder jonbytarmassa som kan följa med utgående vatten diskuteras i rapporten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Malovanyy, Andriy
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hedman, Fredrik
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Travar, Igor
    Ragn-Sells Treatment & Detox.
    Bivall, Emma
    Ragn-Sells Treatment & Detox.
    Rening av PFAS-förorenat lakvatten med jonbytesprocessen: pilotförsök med regenerering2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med projektet var att studera rening av PFAS-förorenat lakvatten med jonbytare med fokus på avskiljning av substanser med kort och medellång kolkedja. Dessa substanser avskiljs dåligt med de flesta tekniker. Tidigare studier har visat att jonbytarfilter avskiljer substanserna initialt när filtret tas i drift men reduktionsgraden minskar snabbt. För att behålla bra avskiljning av dessa substanser behöver jonbytarmassan därför bytas ofta, vilket medför en hög reningskostnad. Några studier har visat att jonbytarmassa kan regenereras från PFAS och användas flera upprepade gånger, vilket har potential att minska reningskostnaden och behålla bra reduktion av de kortare PFAS.

    Regenerering av jonbytare har dock inte testats tidigare vid rening av lakvatten, bara vid rening av andra vattenströmmar. Dessutom behövde hantering av den förbrukade regenereringslösningen som innehåller höga PFAS halter studeras.I föreliggande studie gjordes litteraturgenomgång, försök i labb-, bänk-, och pilotskala samt processberäkningar och kostnadskalkyler för att studera hur regenerering av jonbytare och återvinning av regenereringslösningen kan tillämpas vid rening av PFAS-förorenat vatten. Försöken utfördes vid Ragn-Sells avfallsanläggning Högbytorp.Kortvariga labbförsök visade att det finns flera typer av jonbytare från de flesta stora leverantörer som fungerar bra vid rening av lakvatten från PFAS. De mest lovande av dessa testades avseende regenerering med två olika regenereringslösningar. En indikation från labbförsöken var att det är möjligt att regenerera jonbytarna och behålla liknande kapacitet i fler cykler av sorption-regenerering.

    Pilotförsöken genomfördes i en anläggning bestående av förbehandling av lakvatten genom fällning, sedimentering, och ultrafiltrering följt av två jonbytarfilter som kördes i serie eller parallellt. Förbehandlingen fungerade för det mesta bra och producerade ett partikelfritt vatten, dock med en hög dos av en fällningskemikalie. Jonbytarfiltren renade det förbehandlade vattnet tills genombrott av medellånga PFAS observerades. Sedan regenererades ett av jonbytarfiltren och filtret togs i drift igen för att undersöka hur regenereringen påverkade kapaciteten för PFAS-reduktion.

    Resultaten visade att det mesta av sorberade PFAS tvättades bort från massan och att den regenererade massan hade en kapacitet som liknande en ny.Den regenereringslösning som visade sig fungera bra i labb-, bänk-, och pilotskaleförsöken var 1% NH4Cl i 80%vol etanol. För regenerering av 1 m3 jonbytarmassa krävdes minst 13 m3 av lösningen. Att regenerera jonbytare och skicka lösningen på destruktion kostar  mer än att köpa ny jonbytarmassa. För att regenereringen ska vara ekonomiskt motiverad behöver den förbrukade regenereringslösningen återanvändas och/eller kemikalier från den behöver återvinnas. I projektet studerades två alternativ för återvinning av lösningen – destillering och nanofiltrering. Båda metoderna fungerade bra och separerade >98% av PFAS från regenereringslösningen. Koncentratet, som innehåller PFAS i halter 1 000 – 1 700 gånger högre än i inkommande lakvatten, kan då skickas på destruktion medan den renade regenereringslösningen återanvändas.

    En grov kostnadsanalys visade att för de flöden och halter som förekommer i lakvatten på Högbytorp skulle regenerering och återvinning av regenereringslösningen med nanofiltrering vara ekonomiskt motiverad om en bra reduktion av medellånga PFAS eller väldigt höga reduktionsgrader (>95%) av de längre PFAS skulle krävas. Däremot, om 90% reduktionsgrad  eller lägre bedöms vara tillräckligt för ΣPFAS4 eller ΣPFOAekv så bedöms regenerering och återvinning av regenereringslösningen i en egen anläggning att inte vara ekonomiskt motiverat. Däremot finns en stor potential för en gemensam anläggning för regenerering av jonbytare från flera avfallsanläggningar eller andra verksamheter, liknande som det görs idag med reaktivering av aktivt kol.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Malovanyy, Andriy
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Johannesdottir, Solveig
    RISE Research Institutes of Sweden.
    Schwede, Sebastian
    Mälardalens Universitet.
    Ahlgren, Serina
    RISE Research Institutes of Sweden.
    Flodin, Elin
    RISE Research Institutes of Sweden.
    Shanmugam, Kavitha
    RISE Research Institutes of Sweden.
    Återvinning av näringsämnen från avlopp: En litteraturstudie2022Rapport (Fagfellevurdert)
    Abstract [sv]

    Rapporten beskriver etablerade och nya tekniker för kväveåtervinning ur avloppsvatten, och jämför återvinningsmetoderna med andra sätt att tillverka kvävegödsel när det gäller klimatpåverkan och kostnader. Rapporten innehåller också en kort genomgång av möjligheter för återvinning av kalium och svavel och en statusuppdatering av metoder för återvinning av fosfor.

    Återvinning av näringsämnen från avlopp i Sverige sker i dag nästan uteslutande genom spridning av avloppsslam på åkermark, men bara cirka en tredjedel av allt slam används på det viset. Avvattnat rötslam innehåller bara cirka 15 procent av det kväve som finns i inkommande avloppsvatten. Det gör att endast några få procent av kvävet återvinns i dag. Ökad återvinning av kväve har därför stor potential. Det finns risk att även den lilla mängden kväve som återförs med slam idag uteblir ifall slamanvändning på åkermark ska förbjudas samtidigt som det blir krav på återvinning av fosfor. De mest intressanta metoderna återvinner fosfor från aska efter slamförbränning, och det innebär att kväveinnehållet går förlorat.

    Dagens kväverening sker i huvudsak med biologiska metoder i reningsverkets huvudström. Ett alternativ är att avskilja det kväve som finns i rejektvatten, det vill säga det högkoncentrerade vatten som blir över vid avvattning av rötat slam. Kvävemängden i rejektvattnet är ungefär lika stor som kvävemängden i själva slammet. Kvävet i rejektvatten kan återvinnas till gödselprodukter med olika kemisk-fysikaliska metoder. Om kväve återvinns behöver mindre kväve renas biologiskt. Det sparar energi och minskar utsläppen av växthusgaser, framför allt lustgas. Men kväveåtervinningsprocesser är energi- och kemikalieintensiva, vilket ger indirekta utsläpp av växthusgaser och relativt hög kostnad.

    En litteraturstudie visade att ammoniakstrippning (avdrivning av ammoniak i gasfas) och kontaktmembran är de tekniker för kväveåtervinning från rejektvatten som finns i fullskala och som har liknande och relativt hög förbrukning av kemikalier och energi. För spillvattenströmmar som liknar rejektvatten har det testats andra metoder, bland annat termisk strippning av ammoniak med vidare kemisk reaktion med gips eller destillering till ammoniakvatten. Även indunstning och destillation är utvecklade tekniker som har potential för kväveåtervinning.

    Konventionell produktion av kvävegödsel är beroende av naturgas för att få energi. Flera tekniker utvecklas nu där förnybar energi kan användas för produktion av ammoniak. Projektet utvärderade klimatpåverkan och kostnader för olika kväveåtervinningsmetoder jämfört med produktion av kvävegödsel från fossila och förnybara energikällor. Återvinningsmetoderna visade stor variation, men några slutsatser kan dras. Driftkostnaden för kväveåtervinning med de etablerade teknikerna (ammoniakstrippning och kontaktmembran) är lite högre än kostnaden för produktion av kvävegödsel från fossila och förnybara energikällor, även när kostnaden för utebliven rening av rejektvatten med de mest kostnadseffektiva biologiska metoder dras av. Däremot är klimatpåverkan från kväveåtervinning lägre än klimatpåverkan från kvävegödselproduktion och biologisk kväverening. Flera nya återvinningstekniker, som till exempel termisk strippning av ammoniak och struvitfällning kombinerad med syrabehandlinging, har potential att ge både lägre kostnad och lägre klimatpåverkan.

    Ett alternativ för att återvinna så mycket kväve som möjligt är att införa källsorterande system och separat behandling av klosettvatten eller urin. Även återvinning från den lågkoncentrerade huvudströmmen av avloppsvatten med en jonbytesprocess följt av återvinning med strippning eller kontaktmembran har potential.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Molin, Hanna
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Arnell, Magnus
    Rise/Lunds Universitet.
    Carlsson, Begnt
    Uppsala Universitet.
    Olsson, Gustaf
    Lunds Universitet.
    VA-kluster Mälardalen 2019-2021 - Slutrapport2022Rapport (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    VA-kluster Mälardalen – ett högt värderat forsknings- och utbildningsklusterVA-kluster Mälardalen är ett viktigt och mycket uppskattat nätverk. Det vittnar våra medlemmar om. Som en del i arbetet med slutrapporteringen ställdes två frågor till alla medlemmar: ”Varför är ni medlemmar i VA-kluster Mälardalen?” och ”Vad betyder VA-kluster Mälardalen för er?”. Svaren visar att det våra medlemmar uppskattar mest är det nätverk som klustret utgör och den forskning vi bedriver tillsammans. Nätverket är kärnan i klustret, och tack vare det kan vi genomföra högklassig forskning med såväl akademisk höjd som praktiskt tillämpbara resultat. Den naturliga kontakten mellan de tretton VA-organisationerna och de sju forskande parterna gynnar VA-forskningen i Sverige och driver teknik- och kunskapsutvecklingen framåt.

    Klustret ger VA-organisationerna en möjlighet att delta i projekt som genererar direkt nytta i verksamheten och som kan svara på frågor kopplat till de utmaningar de står inför – både på kort och lång sikt. De forskande parterna uppskattar att kunna arbeta med forskning som kommer till användning ”på riktigt”. Klustret ger också möjligheter för alla medlemmar att delta och driva projekt som de saknar kompetens eller ekonomiska förut-sättningar att driva ensamma. Den samlade projektvolymen inom VA-kluster Mälardalen har totalt uppgått till drygt 142 MSEK under programperioden 2019–2021. Det motsvarar en uppväxling av SVU- och SIVL-medlen med 17 gånger. Den faktiska projektfinansieringen speglar en del av nyttan med VA-kluster Mälardalen, men för att få en komplett bild bör det även beaktas att det totalt har genomförts närmare 100 forsknings- och utvecklingsprojekt under program-perioden, och att 17 av våra 20 medlemmar har varit direkt involverade i ett eller flera av dessa projekt. Många av projekten har dessutom genomförts i samarbete med andra VA-organisationer utanför klustret.

    Resultaten från denna uppsjö av forsknings-projekt kan knappast sammanfattas på ett rättvist sätt i en slutrapport, än mindre i en sammanfattning som denna. Ett urval av de forskningsprojekt som helt eller delvis finansieras av SVU-medel genom VA-kluster Mälardalen redovisas i slutrapporten, men i övrigt hänvisar vi till vetenskapliga artiklar och andra rapporter enligt de referenslistor som finns både i slutrapporten och de verksamhetsberättelser som har publicerats årligen under programperioden (tillgängliga via klustrets hemsida www.va-malardalen.se). 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
1 - 12 of 12
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.43.0