Vattenbruk har i Sverige och EU lyfts fram som hållbar matproduktion med stor potential för framtiden. Denna rapport fokuserar på det extraktiva vattenbruket, vilket innefattar odling av musslor, ostron, alger, sjöpung och andra arter som inte kräver tillförsel av foder eller närsalter. I nuläget är vattenbrukssektorn i Sverige förhållandevis liten, och för att vattenbruk ska bli en bärande del av svensk och europeisk matproduktion behöver vattenbrukssektorn växa.Det finns dock en rad hinder för utveckling av vattenbrukssektorn i Sverige.
Ett betydande hinder är att konkurrensen om lämpliga ytor i havet är hög, vilket kan ge upphov till nya eller fördjupade intressekonflikter. Kustzonsplanering har identifierats som en central åtgärd för att hantera intressekonflikter, men tidigare studier visar att befintliga planer inte har resulterat i en proaktiv styrning av havsanvändningen. För att utveckla kunskapen om de hinder som vattenbrukssektorn står inför fokuserar denna rapport på relationen mellan vattenbruk och andra intressen, och då i synnerhet friluftsliv och båtliv, i och kring havet i Lysekilsområdet. Det handlar mer konkret om att undersöka och förstå hur involverade aktörer ser på intressekonflikten och eventuella möjligheter till samexistens och synergieffekter mellan vattenbruk och andra intressen. Med detta syfte har dokumentstudie av kustzonsplaner och tillståndsärenden samt intervjuer med involverade aktörer genomförts.
Resultatet visar att kommunal kustzonsplanering och tillståndsprövningar av både länsstyrelse och domstol söker hantera och förebygga intressekonflikter genom att geografiskt separera olika intressen som antas vara motstående. Samtidigt framgår det av intervjuerna att intressekonflikten mellan vattenbruk och andra intressen inte uppfattas som omfattande i dagsläget. Detta kan troligen härledas till att vattenbruksverksamheten i det undersökta området fortfarande är relativt småskalig. Det finns dock en viss oro inför att en växande vattenbruksverksamhet riskerar att förändra skärgårdens utseende och kustsamhällenas särprägel på ett negativt sätt. En av utmaningarna består av att vattenbruk skulle kunna göra anspråk på ytor och platser som används av fritidsbåtar, vilket riskerar minska de upplevelsevärden som förknippas med fritidsbåten. Både vattenbruket och båtlivet vill exempelvis nyttja väderskyddade grunda vattenområden för sina respektive aktiviteter. Samtidigt pekar kommunal kustzonplanering och intervjuade aktörer på att värden för båtlivet också är hotade av båtlivet i sig, genom att användandet av, och storleken på, båtar har ökat markant. Vid intervjuerna har det också framkommit att berörda aktörer ser möjligheter till samexistens och synergieffekter med vattenbruk under vissa förutsättningar. Det har exempelvis funnits samarbeten mellan besöksnäring och vattenbruk i området, där båtcharterturer stannat vid odlingar för att informera om verksamheten och ge möjlighet att observera odlingen på nära håll.
Ett annat exempel som lyfts i intervjuerna är att vattenbruk kan ge en begränsning av fritidsbåtstrafiken som skulle kunna medföra att snabbare fritidsbåtar behöver köra långsammare, och att förare till dessa fritidsbåtar skulle behöva planera sin färdväg och visa hänsyn i större utsträckning. Det skulle i sin tur kunna bidra till att reducera vissa konflikter fritidsbåtsanvändande har i relation till andra intressen – t.ex. buller, svall, och otrygghet. Några intervjupersoner har också lyft fram vattenbruk som en möjlighet för kustsamhällen att skapa lokal sysselsättning inom näringar som kan ses som en fortsättning av det kulturarv som det kustnära yrkesfisket utgjort eller bidragit till.Även om undersökningen bygger på få intervjuer kan vissa intressanta slutsatser dras som kan ge underlag för kommande, mer djupgående forskning. En slutsats är att merparten av de intressekonflikter som förknippas med vattenbruk till stor del ligger i framtiden i samband med vattenbrukssektorn växer. För att i möjligaste mån undvika intressekonflikter, och möjliggöra samexistens och synergieffekter, är det viktigt att kustzonsplaneringen utvecklas, och att kopplingen mellan planer och tillståndsprövning stärks.