IVL Svenska Miljöinstitutet

Detta är en komplettering till IVL:s slutrapport Nr U 6352 Kartläggning av plastflöden i Stockholm, enligt tilläggsbeställning 3169001252 från Stockholms stad den 26 november 2020.

Byggsektorn har stor klimatpåverkan, men den kan minska genom ökad återvinning av avfallet. Plast är bland det byggavfall som återvinns minst. Det går att förändra genom att göra rätt redan vid upphandlingen. Denna guide är framtagen inom projektet Cirkulära plastgolv, som finansieras av Naturvårdsverket, och riktar sig till offentliga beställare. Den innehåller handfasta tips om hur man ställer krav vid upphandlingen av plastgolv för att spillet från installationen ska samlas in genom de återvinningssystem som finns.

Plast är ett mångsidigt och bra material, men används sällan på ett hållbart sätt. Ibland används plast i onödan, under väldig korta perioder eller i materialkombinationer som försvårar materialåtervinningen. Denna rapport kartlägger inom vilka plast- och produktflöden det finns potential att skapa skiften för minskad resursanvändning, var den onödiga plasten finns, när plasten fyller en viktig funktion, alternativa lösningar och material, samt möjligheter för återanvändning och ökad livslängd. Rapporten baseras på en intervjustudie där 29 aktörer deltog. Studien avgränsades till tre branscher: förpackningar, bygg och inredning samt hälso- och sjukvård.  

Följande fyra slutsatser har kunnat dras baserat på intervjustudien:• Samhällets konsumtionsvanor behöver ändras för att kunna bryta beroendet av plast.• Förpackningar är flödet med störst potential (och förmodligen enklast) att effektivisera.• Oro att tappa kunder hämmar utvecklingen bland företag.• Alternativa material och lösningar till plast finns, men plasten ses oftast som det säkra, kostnadseffektiva och enkla valet.

Denna rapport redovisar resultat från projektet Cirkulära plastgolv, som pågick från november 2019 till februari 2020. Syftet med projektet var att identifiera en möjlig avsättning för det plastmaterial som samlas in genom systemet GBR Golvåtervinning, men inte återvinns av golvtillverkare. Ett annat syfte har varit att öka medvetenheten bland offentliga aktörer om insamlingssystemet och hur de kan bidra till att det används i större utsträckning.

Recycling of construction and demolition (C&D) waste represents a major untapped potential in Sweden. There already exist a few separate collection systems for some of the C&D waste fractions, but they are only used to a limited extent. An example is the national system for separate collection and recycling of material residue from installation of plastic flooring.

Separate collection and recycling of residual material from PVC flooring installation is possible in Sweden since 1998. However, only around a fifth of all the residue material generated per year is collected though the existing national joint system while the rest is collected as combustible waste on construction/renovation sites and is sent to incineration with energy recovery.

The following opportunities and barriers for increased collection and recycling rates are discussed in the report:
• Lack of awareness
• No requirements from purchasers
• Engagement from all manufacturers and recycling solution for all the material.
• Standard practice within the industry.
• User-friendliness.

Plastic has many positive material characteristics, but it is used in unsustainable ways. It is perceived as cheap and disposable, and this has led to increa¬sing amounts of plastic waste which are difficult to recycle with current societal, business and cultural structures.

To achieve a high-quality material recycling and have the possibility to use recycled plastic back into high quality products, there is a need to keep the different plastic types separate from each other and uncontaminated by other mate¬rials.

This requires, among others, a thorough separate collection of diffe¬rent plastic waste fractions, as well as business models, infrastructure and logistic solutions which enable a better control over the different plastic flows.

The report presents ten business models for managing industrial or commercial plastic packaging into closed or semi-closed loops through either material recycling or re-use.

Based on the analysis of the ten business models, six guidelines have been formulated for companies which are interested to transition from a linear to a closed loop business model for the management of industrial and commercial plastic packaging.

1) Commit long-term and invest in the future of your company,

2) Understand the customer needs and design the packaging for circular use,

3) Use Life Cycle Analysis as a tool to optimize your closed loop,

4) Communicate efficiently to engage the customer,

5) Build new strategic partnerships and 6) Educate and engage decision makers at all levels.

Avfall uppkommer i alla sektorer i samhället och påverkar miljö-, klimat- och energiarbetet i dessa. Att ha ett systemperspektiv när man belyser avfallshantering och energiåtervinning av avfall är därför viktigt.

Projektet avser att dess resultat ska komma att utgöra underlag för att möta de utmaningar energibranschen står inför kring energiåtervinning av avfall samt ge nya perspektiv i avfallsdebatten. Arbetet baseras på intervjuer, workshops samt konsekvens- och scenarioanalys, i vilken scenarier för framtida avfallshantering och dess roll i energisystemet utarbetas.

Projektets övergripande mål är att utreda hur avfallets roll i energisystemet kan komma att förändras i framtiden och vad det får för konsekvenser för energibranschen.

För att kunna svara på detta undersöker vi hur mycket svenskt avfall som finns tillgängligt för energiåtervinning i framtiden. Vi har inte undersökt hur själva energisystemet förändras utan fokuserat på hur mycket avfall som kan vara tillgängligt. Vi har också ämnat utreda vad energibolagen egentligen har för rådighet över avfallets sammansättning och hur fjärrvärmekunderna ser på detta.

Från energibranschen och avfallsbranschen menar man att det handlar mycket om en styrmedelsfråga och att lägga ansvar i rätt del av kedjan om man ska nå ett fossilfritt samhälle och komma längre än idag med fossil plast i hushållsavfallet. Fjärrvärmekunderna håller i stort med om detta och framhäver att samhällets alla aktörer har delad rådighet och skyldighet i att minska plastanvändningen i samhället.

Många fjärrvärmekunder har mål om fossilfrihet eller klimatneutralitet som inte går i linje med förbränning av fossil plast för energiåtervinning. Samtidigt är man eniga om att avfallsförbränning behövs, och kommer behövas under lång tid framöver, i det svenska energisystemet som en del av avfallshanteringssystemet.

Fem scenarier för framtida avfallsmängder i Sverige har tagits fram i projektet, med utgångspunkt i Konjunkturinstitutets framtidsprognos och i resultatet från workshopen Målbilder 2030 för energiutvinning ur av avfall och osäkerheter för nå dem, som hölls med representanter från energi- och avfallsbranschen. Analysen visar att den svenska avfallsmängden kommer att öka i samtliga scenarier, men att det i alla scenarier utom ett samtidigt kommer leda till konstanta eller minskade avfallsmängder till energiåtervinning, på grund av ökade krav på materialåtervinning och förväntat hög måluppfyllnad. Förutsatt att kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige hålls konstant fram till 2035 och utnyttjas fullt ut kommer behovet av importerat avfall som bränsle minska i endast ett scenario, där de framtida återvinningskraven inte är uppfyllda.

Från energibranschen trycker man på att det är en internationell klimatfråga och att energiåtervinning av avfall i Sverige kan leda till stor klimatnytta genom att erbjuda avfallsbehandlingstjänster till länder med sämre förutsättningar. Resultat från projektet visar att en övergång från deponering i Europa till energiåtervinning ger stora direkta klimatvinster då utsläpp av deponigas minskar. Vidare visar resultaten att det spelar mindre roll om avfallet energiåtervinns i Sverige eller i ett annat europeiskt land, klimatnyttan blir ändå stor. Det är dock en mycket komplex frågeställning hur det internationella avfallssystemet påverkas av handel med avfall. Kortsiktigt kan frågan vara enklare att besvara, då man ser en direkt nytta med att undvika metanutsläpp från deponier genom att exportera avfall för energiåtervinning. Långsiktigt har handel med avfall dock troligen mer intrikata konsekvenser som inte är lika intuitiva att förutse, till exempel att utveckling av sortering och avfallsförbränning i avfallsexporterande länder påverkas för att incitamenten förändras.

Avfall uppkommer i alla sektorer i samhället och påverkar miljö-, klimat- och energiarbetet i dessa. Att ha ett systemperspektiv när man belyser avfallshantering och energiåtervinning av avfall är därför viktigt.

Projektet avser att dess resultat ska komma att utgöra underlag för att möta de utmaningar energibranschen står inför kring energiåtervinning av avfall samt ge nya perspektiv i avfallsdebatten. Arbetet baseras på intervjuer, workshops samt konsekvens- och scenarioanalys, i vilken scenarier för framtida avfallshantering och dess roll i energisystemet utarbetas.

Projektets övergripande mål är att utreda hur avfallets roll i energisystemet kan komma att förändras i framtiden och vad det får för konsekvenser för energibranschen.

För att kunna svara på detta undersöker vi hur mycket svenskt avfall som finns tillgängligt för energiåtervinning i framtiden. Vi har inte undersökt hur själva energisystemet förändras utan fokuserat på hur mycket avfall som kan vara tillgängligt. Vi har också ämnat utreda vad energibolagen egentligen har för rådighet över avfallets sammansättning och hur fjärrvärmekunderna ser på detta.

Från energibranschen och avfallsbranschen menar man att det handlar mycket om en styrmedelsfråga och att lägga ansvar i rätt del av kedjan om man ska nå ett fossilfritt samhälle och komma längre än idag med fossil plast i hushållsavfallet. Fjärrvärmekunderna håller i stort med om detta och framhäver att samhällets alla aktörer har delad rådighet och skyldighet i att minska plastanvändningen i samhället.

Många fjärrvärmekunder har mål om fossilfrihet eller klimatneutralitet som inte går i linje med förbränning av fossil plast för energiåtervinning. Samtidigt är man eniga om att avfallsförbränning behövs, och kommer behövas under lång tid framöver, i det svenska energisystemet som en del av avfallshanteringssystemet.

Fem scenarier för framtida avfallsmängder i Sverige har tagits fram i projektet, med utgångspunkt i Konjunkturinstitutets framtidsprognos och i resultatet från workshopen Målbilder 2030 för energiutvinning ur av avfall och osäkerheter för nå dem, som hölls med representanter från energi- och avfallsbranschen. Analysen visar att den svenska avfallsmängden kommer att öka i samtliga scenarier, men att det i alla scenarier utom ett samtidigt kommer leda till konstanta eller minskade avfallsmängder till energiåtervinning, på grund av ökade krav på materialåtervinning och förväntat hög måluppfyllnad. Förutsatt att kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige hålls konstant fram till 2035 och utnyttjas fullt ut kommer behovet av importerat avfall som bränsle minska i endast ett scenario, där de framtida återvinningskraven inte är uppfyllda.

Från energibranschen trycker man på att det är en internationell klimatfråga och att energiåtervinning av avfall i Sverige kan leda till stor klimatnytta genom att erbjuda avfallsbehandlingstjänster till länder med sämre förutsättningar. Resultat från projektet visar att en övergång från deponering i Europa till energiåtervinning ger stora direkta klimatvinster då utsläpp av deponigas minskar. Vidare visar resultaten att det spelar mindre roll om avfallet energiåtervinns i Sverige eller i ett annat europeiskt land, klimatnyttan blir ändå stor. Det är dock en mycket komplex frågeställning hur det internationella avfallssystemet påverkas av handel med avfall. Kortsiktigt kan frågan vara enklare att besvara, då man ser en direkt nytta med att undvika metanutsläpp från deponier genom att exportera avfall för energiåtervinning. Långsiktigt har handel med avfall dock troligen mer intrikata konsekvenser som inte är lika intuitiva att förutse, till exempel att utveckling av sortering och avfallsförbränning i avfallsexporterande länder påverkas för att incitamenten förändras.

Stora mängder bygg- och rivningsavfall deponeras i dagsläget eller skickas till energiåtervinning. Rapporten fokuserer på följande sex avfallsfraktioner, som i hög utsträckning inte materialåtervinns: betong, gips, glasull, planglas, grovplast och förpackningar som finns kvar i brännbara och blandade avfallsfraktioner. Det presenteras en analys av insamling och hantering av de sex fraktioner och hur de omhändertas på kommunala avfallsanläggningar. Rapporten ger även exempel på hur kommunala avfallsaktörer kan öka materialåtervinningen genom ökad sortering och utsortering. Detta för att uppfylla krav som materialåtervinningsföretag ställer på mottagna avfallsslag för att möjliggöra materialåtervinning. Sist presenteras åtgärder för kommunala avfallsanläggningar.

This article reviews the situation with PVC waste management practices in the Nordic region (Denmark, Sweden, Norway and Finland). The region is known for high recycling rates and advanced environmental standards, but also a significant share of incineration.

We found that the statistics on PVC waste management in the region is surprisingly poor. Estimates on PVC waste generation are sporadic and not reliable and formalized reporting systems are largely lacking. Except for Denmark and a few municipalities in other countries, there are no separate national collection and recycling systems for post-consumer PVC waste. Separate collection and recycling exists only for pre-consumers waste, but there are voluntary initiatives organised by some producers/importers of flooring and piping products. These systems collect a relatively small share of the total PVC waste. Much larger amounts of PVC end up with mixed waste and are eventually treated in waste-to-energy plants.

Several factors influence this situation. The environmental impacts of PVC waste are still underexplored, which partly shape the existing national waste policies and management strategies. PVC waste consists of different types of materials of diverse origins, which makes it difficult to recycle due to high quality demands for the recycled material. Separate collection is costly and there are no economies of scale. Meanwhile, the existing overcapacity of incineration infrastructure and possibilities for high temperature treatment complying to high emissions standards, results in that energy recovery is the easiest option for PVC treatment. Increasing material recovery requires additional policy interventions, which could be considered analysed in future research.

I rapporten presenteras en beskrivning av existerande praxis i kommuner. I synnerhet ligger fokus på hur olika återanvändningslösningar skiljer sig åt när det gäller mängder och fraktioner av återvunnet material, logistik, kostnader för kommuner eller kommunala företag, samarbetsmodeller, rutiner kring hanteringen av giftiga eller oönskade material i återanvändningsprodukter. Även vilket byggmaterial som har den största återanvändningspotentialen belyses. Vi presenterar också insikter från andra intervjuade aktörer från bygg- och rivningsbranschen samt fastighetsägare. Vissa intervjupersoner på kommuner hade fokus på återanvändning av annat än bygg- och rivningsmaterial. Deras erfarenheter presenteras i bilagor i rapporten.

Plastmaterial är viktiga i vårt samhälle och är användbara i många applikationer. Men plast används sällan på ett hållbart eller resurseffektivt sätt. Den globala produktionen av plast ligger på svindlande 400 miljoner ton, med prognoser som tyder på en tredubbling av denna efterfrågan till 2060 om inte betydande politiska åtgärder vidtas. För närvarande återvinns endast 9 % av plastavfallet, vilket visar på en uppenbar otillräcklighet av cirkularitet i plastens livscykel.

Konceptet design för återvinning nämns ofta som ett avgörande steg mot ökad cirkuläritet av plastmaterial. Det saknas dock kunskap om plastprodukters öde i slutet av livscykeln eller hur designvalen kan påverka produktens återvinningsbarhet.Ett av syftena med detta projekt var att underlätta en dialog mellan designbranschen och återvinningsindustrin i Sverige och på så vis skapa ett kunskapsdelningsforum för olika aktörer i värdekedjorna. Vidare fokuserade projektet på att identifiera de utmaningar relaterade till produktdesign som hämmar återvinning av plastmaterial, samt kartläggning av tillgängliga riktlinjer som främjar design för återvinning för att förstå vad som saknas och föreslå olika fokusområden där standardiserade kriterier skulle underlätta övergången till cirkulär hantering av plastmaterial.

För att förstå de utmaningar som branschen står inför genomfördes intervjuer både med olika företag som använder plastmaterial i sina produkter och med olika återvinningsbranscher. Resultaten från intervjuerna diskuterades under en workshop och användes därefter för att föreslå designområden som kan förfinas till allmänna riktlinjer/kriterier för design för återvinning av plastprodukter, som presenteras i denna rapport.

Den nationella plastkartläggningen  visade att år 2017 användes över 813 miljoner engångsprodukter av plast inom hälso- och sjukvården i Sverige. Den största delen av detta avfall hanteras genom förbränning, och för att minska den miljöpåverkan detta leder till har ett antal initiativ tagits för att inkludera materialet i slutna kretslopp, där plasten används i samma applikation på nytt och där materialets höga kvalité kan behållas.

För att kunna göra det på ett säkert sätt krävs dock att materialet kan steriliseras för att vara säkert att hantera.  Detta projekt har haft som mål att ta fram en metod för att mäta den eventuella steriliseringsprocess som sker när plast återvinns i den så kallade regranuleringsprocessen. Denna process innebär att plasten mals ner och smälts vid omkring 200°C. Om denna process är effektiv för att sterilisera materialet behövs inget separat steriliseringssteg innan regranuleringen. Vi har i projektet tillsatt bakterien Bacillus atrophaeus, en organism som ofta används för verifiering av sterilisering, till regranuleringen av LDPE-plast.

Vi har sedan utvärderat olika metoder för att extrahera DNA från det regranulerade materialet samt utvecklat en qPCR-metod för att kvantifiera antalet överlevande bakterier. På så sätt har vi försökt mäta den eventuella steriliseringen av det regranulerade plastmaterialet.Resultatet visar att det fortfarande finns svårigheter att frigöra DNA-molekylerna från plasten, och att detta steg även kan ha en negativ påverkan på DNA-kvalitén. qPCR-metoden kan detektera B. atrophaeus och visar i ett separat värmeexperiment på en förväntad steriliseringseffekt över tid.

Denna effekt kunde dock inte reproduceras i de labbförsök som utfördes med extruder (en utrustning som används för att pressa smält plastgranulat till den profil som önskas). Ett antal möjliga förklaringar till detta, samt förslag till vidare forskning presenteras avslutningsvis i rapporten. Exempel på fortsatta forskningsfrågor som presenteras är; fördelning av bakterier i plastmassan, inneslutande av celler i plastmaterialet, steriliseringseffekt i extrudern samt metod för bestrykning av bioindikator.

Plastic packaging constitutes a large part of the total plastic use in Sweden. However, only a limited fraction of all packaging put on the Swedish market each year is recycled. One of the reasons for this is the complex design of many plastic packages, which contributes to challenges when sorting, disassembling, and recycling the collected material into high-value applications. Flexible plastic packaging, namely films, used for packaging groceries/food are especially challenging when it comes to mechanical recycling. This category includes countless multi-layered film structures which often include, for example, barriers and adhesives that may affect the sorting and recycling of the material. The aim of the first work package was to conduct an initial market analysis to map and quantify the current and future use of complex high barrier laminates, both multi-material structures and mono-materials structures, on the Swedish market. The market analysis was carried out by studying available literature, both scientific and grey literature, as well as through interviews with relevant stakeholders.