IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
Change search
Refine search result
23456 201 - 250 of 290
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 201.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Jönköpings län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Jönköpings län främst finansieras av Jönköpings läns Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket och Vätternvårdsförbundet. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.  

    Lågt svavelnedfall men fortsatt försurning av markvattnet

    Försurning utgör fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län. Svavelnedfallet till granskogarna i länet har dock minskat kraftigt, med mellan 75 och 98 %, sedan slutet under 2000/01. Då var svavelnedfallet mellan 3 och 6 kg per hektar, medan det under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,5 och 1,5 kg per hektar. Lufthalterna av svaveldioxid, som mäts vid Fagerhult, har halverats sedan 2001. 

    Försurning av ytvatten i Jönköpings län reflekteras av markvattnets försurningsstatus vid mätplatserna i länet. Försurningsstatusen verkar ha förvärrats vid flera av länets provplatser under de senaste åren, i synnerhet vid Fagerhult i länets östra del. Detta kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet, som indikerar havssaltsepisoder och därmed surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås krävs fortsatt lågt svavel­nedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, samt att skogsbrukets för­surnings­påverkan hålls på en låg nivå.

    Nedfallet av kväve överskrider kritisk belastning

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län för kalenderåret 2021 har beräknats till mellan 4,8 och 6,7 kg per hektar. Kvävenedfallet har under många år klart överskridit den kritiska belastnings­gräns som för granskog i Sverige är 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskog i Jönköpings län har dock sedan 2001 minskat med 44 %, vilket är en något större minskning jämfört med rapporterade utsläppsminskningar av oorganiskt kväve i Europa. 

    Halterna av nitrat i markvatten har varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador har dock lett till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för uppfyllandet av miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 202.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Kalmar län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kalmar län främst finansieras av Kalmar läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning

    Lufthalterna av kvävedioxid har sedan 1999 minskat med 32 % vid både Rockneby och Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1999–2019: -51%). 

    Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 46 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve vid Rockneby minskade mellan 2001/02 och 2020/21 med 33 %. Däremot minskade inte kvävenedfallet med nederbörden vid Rockneby, vilket tyder på att torrdepositionen i Kalmar län alltjämt har stor betydelse. 

    Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt

    Lufthalterna av svaveldioxid har sedan 1999 minskat med 58 % vid Rockneby och 72 % vid Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1999–2019: -91 %). En trolig orsak är att svavel­dioxidhalterna i länet påverkas av utsläpp från fartygstrafiken på Östersjön.

    I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar (Rockneby) och 1,2 kg per hektar (Ottenby). Svavelnedfallet har sedan 2000/01 minskat med 83–86 % i länet, viket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). Historiskt sett har svavel­belastningen i Kalmar län under lång tid varit hög, vilket gett stor försurningspåverkan i skogsmiljön. 

    Markvattenkemin i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och det är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid länets provytor mellan -0,2 mekv/l (Ottenby) och 0.2 mekv/l (Risebo). För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 203.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Stockholms län främst finansieras av Länsstyrelsen i Stockholms län men även av Naturvårdsverket och Swedavia. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Nedfallet av kväve minskar men var förhållandevis högt 2020/21

    Kvävenedfall innebär en risk för kväveutlakning från skogsmark till grund- och ytvatten. Kvävenedfallet till skog i Stockholms län har minskat med 48 % under tidsperioden 2001–2021. Även lufthalterna av kvävedioxid har minskat med 51 % vid Farstanäs sedan 1994.

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Stockholms län har beräknats ligga i intervallet mellan 4 och 5 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21. Detta är lägre än den kritiska belastningsgränsen för kväve i skog, 5 kg per hektar och år. I länet har dock kvävenedfallet tidigare under lång tid överskridit den kritiska belastningsgränsen.  

    Under 2021 var nitrathalterna i markvattnet generellt låga vid mätplatserna i länet, med undantag av Farstanäs. Tidigare års mätningar har visat att markvattnet vid de nu aktiva mätplatserna i länet sällan uppvisar nitratkväve i markvattnet. Sammantaget visar mätningarna i Stockholms län att kvävenedfallet ännu inte gett upphov till något läckage av nitrat till markvattnet i växande skog, men att kväveutlakning kan förekomma i länets skogar, framförallt i de som drabbats av störningar i form av stormskador eller barkborreangrepp. 

    Svavelnedfallet är lågt och det sker en långsam återhämtning

    Svavelnedfallet till skogen i Stockholms län har minskat kraftigt, mellan 67 och 96 %, sedan de olika platsernas mätstart, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet. Under de senaste sex åren har svavelnedfallet varit lägre än 1 kg per hektar i länet, vilket är mycket lägre än i början av 1990-talet då nedfallet var upp mot 14 kg per hektar och år. 

    Av länets tre mätplatser med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat, och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Även vid Farstanäs har sulfathalterna minskat i markvattnet, men det finns inga statistiskt säkerställda förändringar med avseende på pH, ANC och oorganiskt aluminium.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 204.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Södermanlands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Södermanlands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Södermanlands län men även Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande för högt

    Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,8 och 5,3 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i södra delen av länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 53 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Under 2020/21 var kvävenedfallet med nederbörden 5,4 kg per hektar och det totala kvävenedfallet till barrskog var 6,6 kg per hektar. 

    Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Södermanlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet samt övergödning av ytvatten.

    Svavelnedfallet är lågt men återhämtningen från försurningen är långsam

    Nedfallet av svavel har minskat kraftigt de senaste decennierna i hela Sverige. Den kraftigaste minsk­ningen har varit i sydväst. Vid Edeby har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från cirka 5 kg per hektar och år i slutet av 1990-talet till 1,2 kg per hektar under 2020/21. Svavelnedfallet utan havssaltsbidrag vid Edeby har minskat med 85 % sedan mätstarten 1996/97. 

    Försurningstillståndet i skogsmarken vid Edeby i Södermanlands län har förbättrats något som ett resultat av det minskande svavelnedfallet. Markvattenkemin vid Edeby visar att återhämtning från försurning av mark­vattnet pågår, men det går långsamt. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant, och den syra­neutraliserande förmågan (ANC) har, med ett enda undantag, varit positiv under hela mätperioden. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Däremot visar ingen av de tre försurningsparametrarna i markvattnet, ANC, pH och oorganiskt aluminium, någon statistiskt säkerställd förändring sedan mätstarten.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 205.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute. IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Försurning och övergödning i Östergötlands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Östergötlands län främst finansieras av Östergötlands Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

     Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarande

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av kväve med nederbörden har minskat statistiskt säkerställt med 33 % vid Höka sedan 1996/97. Lufthalterna av kväve­dioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring har uppmätts för lufthalterna av ammoniak.

    Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Östergötlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. I Östergötland har dock stormpåverkan hittills varit begränsad. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet, samt övergödning av ytvatten.

    Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning

    Försurningen av sjöar och vattendrag i länet är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet i länet under de senaste tjugo åren med mellan 86 och 98 %. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavel­nedfallet på mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat kraftigt, med 54 %, sedan 1999.

    Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra delar, har halten oorganiskt aluminium i markvattnet minskat signifikant, men för de övriga försurnings­parametrarna, pH och ANC, syns inga statistiska förändringar. Vid Solltorp har pH i markvattnet ökat statistiskt säkerställt, och halten oorganiskt aluminium i markvattnet har minskat signifikant, men den syraneutraliserande förmågan (ANC) visar inte på någon statistiskt säkerställd förändring. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syra­neutrali­serande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. ANC har oftast varit negativt vid Höka, medan ANC vid den gamla ytan i Solltorp oftast har varit positivt. Under 2021 var ANC positivt vid båda mätplatserna. Den nya mark­vatten­ytan vid Solltorp verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogs­brukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 206.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Blekinge län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Blekinge kustvatten och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Blekinge län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).I Blekinge har mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet bedrivits sedan 1985. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) för 2022/23 i Blekinge län, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Blekinge län. Under det hydrologiska året 2022/23 gjordes mätningar på fem platser i länet, vid en tallyta i Hjärtsjömåla, två bokytor vid Ryssberget och Komperskulla, samt två ytor vid Vång; en granyta B och den sedan oktober 2016 avverkade A-ytan, där markvattenkemiska mätningarna fortsatt. Utöver Krondroppsnätets mätningar rapporteras även mätningar av luft¬halter samt nedfall till öppet fält vid mätplatsen Sännen (nära mätplatsen Vång) som ingår i det nationella miljö¬över¬vakningsnätverket SveLoD.

    Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Information om länets mätningar och mätplatser visas i Bilaga 1.Lägre kvävenedfallet i länet, men fortfarande över kritisk belastningAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet har dock minskat under den senaste 10-årsperioden. Vid Komperskulla och Sännen har nedfallet minskat med 43 respektive 37 % sedan 2009/10. Återhämtningen från försurning går långsamt trots att svavelnedfallet minskat Återhämtning av markvattnet från försurning sker långsamt, och markvattnet är fortfarande kraftigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast under eller omkring 0. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Vid Komperskulla var ANC högt under de senaste två mätningarna, vilket troligtvis beror på någon form av störning i marken.  Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 207.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Hallands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).Hallands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1987. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar i länet under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) 2022/23, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Hallands län.Under det hydrologiska året 2022/23 bedrevs mätningar vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt, samt aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. 

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Vid mätplatsen i Timrilt var det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve 10 kg/ha under 2022/23, vilket är det lägsta värdet som uppmätts sedan mätstarten 1996. Kvävenedfallet har minskat under den senaste 20-årsperioden. Vid Timrilt har det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve minskat med 40 % sedan 2001/02. Trots minskningen är nedfallet vid Timrilt fortfarande högre än den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) har regelbundet förekommit i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland, och stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007), har ytterligare ökat på nitratkvävehalterna i markvattnet, exempelvis vid Borgared. Halterna av nitrat i markvattnet har dock minskat vid flera platser, både i ostörd och stormskadad skog, och halterna under de tre senaste åren har varit låga. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtSvavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2022/23 var svavelnedfallet som högst strax över 1 kg per hektar. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på återhämtning från försurning, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Fortfarande ligger ANC under noll vid samtliga mätplatser i länet. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 208.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Kalmar län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning i länets mellersta och södra delarLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,1–2,7 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,6–3,6 µg/m3. Halterna av NO2 var högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 0,2 och 0,8 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,5 - 1,1 µg/m3.Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,3–4,1 kg oorganiskt kväve per hektar.

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 3,9 kg per hektar längst i norr och 6,5 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i mellersta och södra delen av länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet, undantaget vid Ottenby, är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma.

    Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts även under perioder som ej varit stormpåverkade, vilket kan beror på de speciella markförhållanden som råder vid Ottenby, med marina sediment.

    Orsaken till de mycket höga nitrathalterna 2021-2023 är ännu okänd, eventuellt kan djur ha varit framme och påverkat ytan. Kommande års mätningar får utvisa om de höga halterna fortsätter.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023, förutom vid Ottenby där halterna var högre cirka 0,5-0,6 µg/m3 under vinter- och sommarhalvår. Att halterna generellt är högre vid Ottenby beror troligen på fartygstrafiken på Östersjön.  

    I mitten av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, strax under 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,2–1,0 kg per hektar i krondropp och mellan 0,7–1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.

    Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Alsjö och Ottenby har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning, medan pH i markvattnet vid Rockneby och Risebo varit högre. De stundtals mycket sura tillståndet som uppmätts vid Ottenby kan bero på de speciella markförhållanden som råder med marina sediment. Vid den nya ytan i Rockneby var pH mellan 6,5-6,9 under 2023. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,19 mekv/l och 0,7 mekv/l.

    För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av¬verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 209.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i bakgrundsmiljön i norra Sverige inom Krondroppsnätet. Resultaten från mätningarna, som har bedrivits i över 30 år i norra Sverige, redovisas tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. Under det hydrologiska året 2022/23 fanns aktiva mätningar vid sjutton mätplatser i norra Sverige. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter samt nedfall till öppet fält vid Esrange i Norrbottens län inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD. Dessutom redovisas resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i norra Sverige beräknades till mellan 1 - 4 kg per hektar och år under det hydrologiska året 2022/23. Nedfallet var högst i södra delen och lägst i inlandet i norra delen av området. Vid alla mätplatserna låg nedfallet under 2022/23 under den kritiska belastningsgränsen för kväve till barrskog på 5 kg N per hektar och år. Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.

    Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog i Sverige. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling, insektsangrepp eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Nymyran i Jämtlands län och Storulvsjön i Västernorrlands län. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar, då trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed successiv försurning under trädets livstid, som permanentas om biomassa skördas och förs bort från skogen utan att baskatjonerna återförs. Under året 2022/23 var nedfallet av svavel, borträknat svavel från havssalt, till skog i norra Sverige som högst 1,2 kg S per hektar och år, med högst nedfall vid Holmsvattnet. Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden. Sedan 2001/02 har svavelnedfallet vid mätplatserna i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt med 32 – 76 %. Minskningen verkar ha avtagit efter år 2016.Mätningar av kemin i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Historiskt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark.

    Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid de kustnära mätplatserna Bäcksjö, Holmsvattnet och Gammelgården ligger lite lägre än ytorna längre inåt landet, vilket kan bero på svavelhaltiga jordar som ofta förekommer under högsta kustlinjen.Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Under de senaste tio åren har värden för ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn, som hade kraftigt negativa ANC-värden de två första åren efter gödslingen, samt den avverkade ytan Storulvsjön. Den enda mätplatsen som alltid har positiva ANC-värden långt över noll är Ammarnäs i Västerbottens län.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 210.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Stockholms län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar i Stockholms län inom Krondroppsnätet. Stockholms län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1992. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid tre platser i Stockholms län, i granskogarna vid Farstanäs och Arlanda samt i tallskogen vid Bergby. Dessutom visas resultat från mätningar av nedfall till öppet fält och lufthalter vid mätplatsen Tyresta, vilka genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.I rapporten beskrivs situationen vad gäller försurning och övergödande kväve i Stockholms län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.

    I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar och kritisk belastning överskrids inte längre 2022/23Nedfallet av kväve till barrskogarna vid Farstanäs, Arlanda och Tyresta har sedan början av 2000-talet minskat i högre takt än de rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige, se figur nedan till vänster. Kvävenedfallet till barrskog över Stockholms län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 3 och 4 kg per hektar. Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed inte i länet under året. Lufthalterna av kvävedioxid vid Farstanäs har mer än halverats sedan mätstarten 1994, och minskningen följer de rapporterade utsläppsminskningar från Europa. Markvattenmätningarna i Stockholms län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar och att länets skogar generellt har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet till marken.  Under senare år har dock förhöjda nitrathalter i markvattnet vid Farstanäs uppmätts, vilket skulle kunna bero på stormpåverkan.       Totalt årligt kvävenedfall till barrskog och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid mätplatserna i Stockholms län.Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har minskat kraftigt, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet.

    Under 2000-talet har svavelnedfallet, mätt som krondropp vid Farstanäs och Arlanda, minskat i takt med utsläppsminskningarna från både EU-27+UK och Sverige. Även lufthalterna av SO2 har minskat kraftigt under samma tidsperiod. Av länets tre aktiva mätplatser har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning i markvattnet främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Vid Farstanäs har pH istället minskat sedan mätstarten 1992, men sulfathalterna i markvattnet har minskat.Stockholms län befinner sig på gränsen mellan de mest försurningspåverkade områdena i sydvästra Sverige och de mindre påverkade områdena i norr. För att mark och vatten ska återhämta sig krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp och att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 211.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Södermanlands län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar och nu under kritisk belastningUnder det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplats i norra delen av länet strax över 3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 4,2 kg per hektar, vilket är lägre än året innan då det var 5,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed inte under 2022/23 vid Edeby. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet. Dock finns kväve upplagrat i skogsmarken, vilket innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, återhämtning sker men det går långsamtI början av 2000-talet var svavelnedfallet i länet högt, över 5 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, 0,7 kg per hektar i krondropp och 1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Södermanlands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår. Försurningsmässigt visades det under 2023 på en förbättring av markvattenkemin vid Edeby. pH vid Edeby har på sistone frekvent legat mellan 5,5 och 5,6, vilket är över det pH-intervall som anses visa på måttlig försurning.

    Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan 0,04 mekv/l och 0,07 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 212.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Värmlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Värmlands län genomförs på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/ ). Värmlands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien sträcker sig över mer än 30 år.I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23 (oktober 2022 – september 2023) i Värmlands län. Resultaten från mätningarna från 2022/23 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Värmlands län. Resultaten analyseras vidare i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade aktuella projekt och händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi bedrivs vid tre platser med granskog i Värmlands län, från norr till söder; Transtrandsberget, Blåbärskullen/Stensjön och Södra Averstad. Länsstyrelsen och luftvårdsförbundet finansierar dessutom markvattenmätningar vid de två avverkade granytorna vid Blåbärskullen och Södra Averstad. Lufthalter av svavel, kväve och ozon mäts vid ytorna.

    I rapporten redovisas även resultat från lufthaltsmätningar samt mätningar av nedfall till öppet fält vid mätplatsen Transtrandsberget som ligger bredvid krondroppsytan. Dessa mätningar genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.Långsam återhämtning från försurning trots ett numera lågt svavelnedfall Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till under eller kring 1 kg per hektar sedan 2016. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget. ANC vid den nyaste krondroppsytan i mellersta Värmland, Stensjön, har hittills varierat mellan noll och klart över noll, medan ANC vid Blåbärskullen och Södra Averstad, även innan avverkning, ofta hade negativa värden. Blåbärskullen hade innan avverkningen till och med en negativ trend med minskande ANC-värden över tid.      Vänstra figuren. Syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet vid olika mätplatser i länet. Södra Averstad A avverkades 2016 (vertikal röd streckad linje) och ersattes med Södra Averstad B. Blåbärskullen avverkades 2021 (vertikal blå linje) och ersattes med Stensjön. Högra figuren. Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland vid ytorna, beräknat från mätningar på öppet fält och i krondropp. Horisontell streckad röd linje visar kritisk belastningsgräns för barrskog i Sverige.

    Ett högt kvävenedfall har gjort att det finns mycket kväve i markerna som kan ge höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland varierar numera kring den kritiska belastningsgränsen för barrskog, 5 kg kväve per hektar. Under det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet högre än belastningsgränsen för de två sydligaste ytorna och även som interpolerat värde för hela länet. Året innan var första gången som nedfallet låg under den kritiska belastningsgränsen för barrskog vid samtliga av länets krondroppsytor. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är i samma utsträckning som de rapporterade kväveutsläppsminskningarna i Europa.Efter många år av överskridande av belastningsgränserna har skogarna i länet lagrat mycket kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar att detta kväve läcker ut i markvattnet vid störningar av skogsekosystemen. Det kväve som inte tas upp av ekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 213.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Västra Götalands län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,4–1,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,7–1,2 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,2 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 4,0–7,8 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 5,5–9,3 kg per hektar.

    Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023.

    I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0–0,5 kg per hektar i krondropp och mellan 0,9–1,8 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.

    Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas med inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Storskogen och Hensbacka har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan     -0,09 mekv/l och 0,05 mekv/l. Vid den 2018 avverkade ytan i Storskogen, där mätningarna fortsatt, var ANC ännu lägre, som lägst -0,26 mekv/l under året. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av-verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 214.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Östergötlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, inom Krondroppsnätet och i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Östergötlands län. Östergötlands Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid två platser, i granskogen vid Solltorp i länets södra halva och i tallskogen vid Höka i nordligaste Östergötland.

    I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Östergötlands län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeNedfallet av kväve till barrskogen vid Höka i länets norra del har minskat i samma takt som rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige. Kvävenedfallet till barrskog över Östergötlands län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 4 och 6 kg per hektar, med högsta värden i sydväst.

    Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed i de sydvästra delarna av länet. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan lufthalterna av ammoniak inte har förändrats.Markvattenmätningarna i Östergötlands län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Skogarna i länet har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet i marken. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har sedan slutet av 1990-talet minskat kraftigt, med 99 % respektive 87 % vid de två mätplatserna Solltorp och Höka. Även lufthalterna av svaveldioxid vid Höka i länets norra delar har minskat kraftigt, med runt 60 %, sedan 1999.

    Det sker en långsam och varierande återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra del, ligger pH fortfarande mellan 5,0 och 5,5, vilket indikerar en måttlig försurning och att den syraneutraliserande förmågan, ANC, ännu är otillräckligt låg. Den nya markvattenytan vid Solltorp i länets södra del verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 215.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller i mossa i Kalmar län samt i humus vid SAFT AB, 2020: På uppdrag av Kalmar läns luftvårdsförbund och SAFT AB2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. I Kalmar län har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa, på uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund, tidigare genomförts fem gånger sedan 1989. Förtätningsundersökningarna har fokuserats på att provta i närheten av glasbruk, gruva, massa-, metall-, mineralindustri samt i stadsmiljö. I samband med förtätningsstudien 2020 har SAFT AB valt att även analysera humusprover. Undersökningarna vid SAFT AB har genomförts sedan 1969 (mossa) respektive 1981 (humus).

    Generellt var halterna av arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, aluminium, molybden och mangan i förtätningsundersökningens mossprover låga. Halterna av zink-, kobolt- och antimonhalterna var i förtätningsproverna generellt något högre jämfört med halterna i bakgrundsundersökningen.

    Resultaten från humusproverna är tänkta att ge ett ackumulerat mått på metallbelastningen i marken. Variationen i humusens metallhalter var dock stor både mellan delproverna från provplatserna och mellan de olika åren. För arsenik, kadmium, järn, krom, kobolt, nickel, aluminium, molybden och vanadin uppmättes den högsta halten vid provpunkten närmast anläggningen.

    Nedan visas resultaten från trendanalysen med Mann-Kendal för de perioder och de metaller där den kunde genomföras.

    ·        Under de senaste 30 åren har medianhalten i mossa för bakgrundsmiljön minskat signifikant för bly, kadmium, koppar, nickel, krom och vanadin. 

    ·        Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Glasbruk minskat signifikant för bly, kadmium och koppar. 

    ·        Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Massaindustri och Metallindustri minskat signifikant för bly. 

    ·        Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Mineralindustri minskat signifikant för bly och krom. 

    ·        Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Stad minskat signifikant för koppar och vanadin. 

    Under de senaste 29 åren fanns inga statistiskt signifikanta förändringar av kadmium- och nickelhalterna i mossan och humusen insamlade vid SAFT AB.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 216.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller i mossa, Skåne län 2020: På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. De sex områden som bedömts påverkade av intensivare metallindustrier var Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Lomma, Svedala och Lönsboda. Metallinnehållet för flertalet mossor i bakgrundsmiljön i Skåne län var generellt lågt, och det fanns inga större geografiska skillnader. Detta var tydligt framförallt för halterna i mossa av arsenik, bly, kadmium, molybden, nickel och aluminium.

    För samtliga metaller, förutom för kvicksilver, fanns statistiskt signifikanta skillnader i medianhalten för de olika områdena. 

    ·        vid Lönsboda var medianhalterna lägre än bakgrundsmiljön för As, Cu, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al. 

    ·        vid Höganäs var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al.

    ·        vid Helsingborg var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al. 

    ·        vid Landskrona var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cd, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, Fe, Co, Mo och Sb. 

    ·        vid Lomma var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för Cu, Zn, Cr, Fe, Co, Mo och Sb och lägre än Mn.

    ·        vid Svedala var endast medianhalten av Cu högre än bakgrundsmiljön. 

    Punktkällornas påverkan på metallhalten i de mossprov som samlades in studerades och vid alla sex områden fanns en påverkan. Påverkan var dock olika stor för olika metaller och olika områden. Vid tolkningen av hur metallhalterna i mossproverna varierar med avståndet från punktkällorna måste man även beakta att Skåne ligger i ett område där bidraget av långväga transporterade föroreningar från övriga Europa är stort. Det finns även påverkan från närliggande sjöfart, och även inom länet finns ett stort antal andra industrier som tillsammans kan påverka metallhalterna i mossorna.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 217.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller i mossa, Södermanlands län 2020: På uppdrag av länsstyrelsen i Södermanlands län2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder.

    Statistiska analyser genomfördes för att se om och hur medianhalterna för de olika metallerna i Södermanlands län skilde sig från sydöstra Sverige och Mellansverige. Medianhalterna av nickel, vanadin, järn, kobolt, aluminium och antimon i Södermanland var statistiskt signifikant högre än medianhalterna i sydöstra Sverige och Mellansverige. Däremot var medianhalterna av bly, koppar, zink, kvicksilver och mangan i Södermanland statistiskt signifikant lägre än medianhalterna i sydöstra Sverige och Mellansverige. Medianhalterna av krom och molybden i Södermanland var statistiskt signifikant högre än medianhalterna i sydöstra Sverige medan det inte fanns någon skillnad mot motsvarande medianhalter i Mellansverige. Slutligen var medianhalterna av arsenik och kadmium i Södermanland statistiskt signifikant högre än medianhalterna i Mellansverige medan det inte fanns någon skillnad mot motsvarande medianhalter i sydöstra Sverige.

    De högsta metallhalterna i länet av arsenik, bly, kvicksilver och zink uppmättes i prov från Nyköping medan de högsta manganhalterna uppmättes i Eskilstuna. När det gäller de högsta halterna av kadmium, koppar, aluminium och antimon så uppmättes de i Katrineholm medan det i Flen uppmättes högst halt av krom, nickel, vanadin, järn och molybden. Beträffande kobolt så uppmättes den högst halten i prov från Flens och Katrineholms kommuner.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 218.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller i mossa Östergötlands län, 2020: På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder. I Östergötland har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa i bakgrundsmiljön genomförts vart femte sedan 1985.

    Det var generellt inte stora skillnader i metallhalt mellan de olika mossproverna insamlade i Östergötlands län. En syd-nordlig gradient, med de högsta halterna i norr, kunde dock ses för, bly, krom, zink, nickel, kvicksilver, molybden och antimon i mossproverna från 2020.

    Under de senaste 35 åren, mellan 1985 och 2020, har metallhalterna i mossa för Östergötlands län minskat signifikant för bly, nickel, vanadin, kadmium och koppar. Däremot fanns ingen statistiskt signifikant skillnad av medianhalterna i mossa för arsenik, krom och zink för samma period. Under de senaste 20 åren, mellan 2000 och 2020, har medianhalterna i mossa inte minskat i samma utsträckning som för den längre 35-årsperioden. Trendanalysen visade att endast halterna i mossa av bly och kadmium hade en statistiskt signifikant minskad medianhalt för de senaste 20 åren.

    En jämförelse mellan halt i mossa och emissioner har även genomförts. Halterna för bly, nickel, kadmium och koppar i mossa från Östergötlands län har minskat i samstämmighet med emissionsminskningarna för EU27 + UK och/eller från Sverige från 1990. Däremot har halterna av arsenik, zink och krom i mossa i Östergötlands län minskat i en mindre omfattning än emissionsminskningarna i EU27 + UK eller Sverige. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 219.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller och kväve i mossa i Hallands län, 2020: På uppdrag av Länsstyrelsen Halland2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikatorer är ett effektivt sätt att övervaka luftmiljön, både vad gäller metaller och kväve. De mätningar av halter av metaller och kväve i mossa som insamlades inom den nationella mossundersökningen i Hallands län under 2020 har sammanställts, tillsammans med alla tidigare resultat i länet sedan 1975, för att ge en regional bild av variationen av metaller och kväve i mossa i bakgrundsmiljön.

    I större delen av länet var belastningen av arsenik, bly, krom, nickel, aluminium och molybden låg och relativt jämnt fördelad över länet. För metallerna järn, kadmium, koppar, vanadin, kobolt och mangan var belastningen i länet generellt relativt låg men det fanns mindre områden i länet med något högre halter. I södra delen av länet var belastningen av zink på en relativt låg nivå, medan halterna i övriga delar av länet var något högre. I den västra och ostligaste delen av länet var belastningen av kvicksilver på en relativt låg nivå, medan halterna var något högre i resterande områden. Antimonhalterna varierade relativt mycket i länet. När det gäller kvävebelastningen var den hög i stora delar av länet, dock var halterna lägre främst i länets östra del.

    Trendanalyser genomfördes för sex tidsperioder för de olika metallerna. Resultaten visade bland annat att under de senaste 45 åren (1975–2020) visade trendanalysen för Hallands län att medianhalterna av arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, nickel, vanadin och zink minskat statistiskt signifikant. Om man istället ser till de senaste 20 åren (2000–2020) så visade trendanalysen att endast medianhalterna av bly och nickel minskat statistiskt signifikant i Hallands län.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 220.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller och kväve i mossa Stockholms län, 2020: På uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm och Stockholms stad2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige och andra länder. I Stockholms län har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa genomförts med fem års mellanrum sedan 1990, medan kvävehalter har undersökts sedan 2015. Mossproverna från länet har i rapporten kategoriserats som antingen centrala eller perifera provpunkter.

    Regressionsanalys visade särskilt tydligt för järn, krom, nickel, vanadin och antimon att halterna var högre desto närmare Stockholm centrum som mätplatserna låg. Detta resultat tyder på att det för dessa metaller fanns en påverkan av emissioner från centrala Stockholm på flera mils avstånd från Stockholms centrum. Däremot fanns inget motsvarande samband för halterna av kadmium, mangan och kväve i mossa.

    Jämförelsen av olika metallers och kväves medianhalter mellan 2020 och 2015 års mossundersökningar kunde för Stockholms län endast genomföras för Stockholms perifera provpunkter då inga mossprov togs vid Stockholms centrala provpunkter under 2015 års förtätningsstudie. Statistisk analys visade att medianhalten i mossa för arsenik, bly, koppar, zink, krom, nickel, kvicksilver, vanadin, järn, kobolt, molybden, aluminium, mangan och kväve var statistiskt signifikant högre för mossor insamlade 2020 jämfört med mossor insamlade 2015 medan inga skillnader fanns för kadmium. 

    Under de senaste 30 åren (1990–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för Stockholms läns perifera provpunkter har minskat signifikant för bly, vanadin, nickel, kadmium och koppar. Trendanalysen för samma period för Stockholms läns centrala provpunkter visade att endast medianhalten av bly minskat statistiskt signifikant. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 221.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige: Ozonmätnätet i södra Sverige 20212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av marknära ozon beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Ozonhalterna i ett område varierar bland annat beroende på områdets topografi (höglänt eller låglänt) samt dess avstånd från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala omständigheter den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner i södra Sverige som görs inom detta mätprogram. Uppdelningen baseras främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta). 

    Sammantaget kan ozonåret 2021 (under växtsäsongen april-september) karaktäriseras som en säsong med något lägre ozonförekomst jämfört med ”medelozonåret” för perioden 2009–2020. Ozonmedelhalterna är normalt höga under senvåren och försommaren, något som gällde även 2021 då ozonhalterna i april var höga. I april 2021 rådde ofta soligt och fint väder vilket gav gynnsamma förhållanden för ozonbildning. Ovanligt låga ozonhalter uppmättes under augusti, vilket främst förklaras av det regniga och ostadiga vädret. 

    Miljökvalitetsmål (miljömål) för ozon

    Miljökvalitetsmålets precisering inom Frisk Luft för ozon till skydd för växtligheten är att AOT40 under april-september inte skall överskrida 10 000 µg m-3 timmar:

    Under april-september 2021 överskreds miljökvalitetsmålets precisering inom Frisk Luft i samtliga lokaltyper i kustzonen och i de låglänta områdena i den centrala zonen om man ser till medelvärdena för de olika zonerna och lokaltyperna. Dock visar resultaten att spridningen mellan olika mätplatser var stor, speciellt i låglänta områden både i kustzonen och i den centrala zonen, vilket gör att det kan finnas låglänta områden där miljömålets precisering inte överskreds. Överskridanden av miljömålets precisering var också nära i höglänta områdena i den centrala zonen och låglänta områden i den västliga zonen.

    Miljökvalitetsnormer (MKN) för ozon 

    Nu gällande MKN för ozon till skydd för växtligheten är att AOT40 under maj-juli inte skall överskrida 6 000 µg m-3 timmar:

    De beräknade värden för AOT40 under maj-juli överskred den nu gällande MKN i kustnära och låglänta områden i kustzonen och låglänta områden i den centrala zonen under 2021. Dock visar resultaten att spridningen mellan olika mätplatser var stor, speciellt i låglänta områden både i kustzonen och i den centrala zonen, vilket gör att det kan finnas låglänta områden där nu gällande MKN inte överskreds. Det var även relativt nära att de höglänta områdena i kustzonen och den centrala zonen överskred nu gällande MKN.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 222.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige - Förenklad resultatrapportering av 2023 års mätresultat inom Ozonmätnätet i södra Sverige2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna förenklad resultatrapportering presenteras resultaten från 2023 års mätningar inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige”. Ozonmätnätet i södra Sverige startade 2009 av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Göteborgs universitet.

    Flera mätprogram har genomförts sedan mätstarten. Under 2021 startade ett nytt samarbetsprogram för perioden 2021 till och med 2026. Mätningarna har genomförts på uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund i följande län: Skåne, Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Västra Götaland, Östergötland samt Stockholm.

     Fram till och med 2022 års mätningar har resultaten rapporterats i årliga kompletta resultatrapporter. Med start 2023 rapporteras mätresultaten vartannat år i en förenklad resultatrapportering (med resultat i tabellform samt en sammanfattande länsvis bedömning över vad resultaten representerar på max en sida) och vartannat år i en fullständig rapport. Årets rapport är en förenklad rapport. 

    Download full text (pdf)
    Ozonmätnätet 2023
  • 223.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Västra Götalands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Västra Götalands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Västra Götaland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning

    Lufthalterna av kvävedioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är i nivå med Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1997–2019: -54%). 

    Under det hydrologiska året 2020/21 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan 4,8 och 6,7 kg oorganiskt kväve per hektar. Kvävenedfallet på öppet fält har varit på en liknande nivå under de senaste sex åren. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 5,5 och 7,9 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har minskat med 39 % under tjugoårsperioden 2001–2021. 

    Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt

    Lufthalterna av svaveldioxid har sedan 1997 minskat med 53 % vid Hensbacka, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1997–2019: -93 %). 

    I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, vid Hensbacka A uppmättes ett svavelnedfall på över 15 kg per hektar. Under det hydrologiska året 2020/21 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 1 kg per hektar. Svavelnedfallet till skogen i Västra Götalands län har sedan 2000/01 minskat med 71–91 %, vilket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). 

    Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,03 mekv/l och 0,2 mekv/l. Vid den 2018 avverkade ytan i Storskogen, där mätningarna fortsatt, var ANC ännu lägre -0,16 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 224.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i det svenska skogslandskapet: - Nationell rapport från Krondroppsnätet, resultat till och med 2019/202021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I en rapport från Krondroppsnätet redovisas resultaten från mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i olika delar av Sverige fram till och med det hydrologiska året 2019/20.

    Mätningarna visar att nedfallet av svavel över Sverige har minskat med 74 procent sedan 2001. Trots detta nåddes inte det regionala miljömålet Bara naturlig försurning under 2020 i flertalet län. Återhämtningen från försurning går långsamt, bland annat motverkas den av bortförsel av buffrande ämnen från skogen vid skogsavverkningar. Även ett högt kvävenedfall leder till ytterligare försurning.

    Mätningarna visar att även nedfallet av kväve över Sverige har minskat, med 33 procent sedan 2001. Nedfallet av kväve under 2019/20 överskred dock fortfarande den kritiska belastningsgräns som Sverige har antagit för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela Götaland och i de sydvästra delarna av Svealand. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet visar att skogens förmåga att ta upp kväve överskreds i delar av sydvästra Sverige. Vid den regionala utvärderingen 2020 av miljömålet Ingen övergödning bedömde de flesta länen att de inte ser någon tydlig förbättring vad gäller utvecklingen.

    Såväl lufthalter som halter i nedfall av både svavel och kväve över Sverige var, i de flesta fall, mellan 15 och 40 procent lägre under perioden mars-september 2020, jämfört med motsvarande period under de tre föregående åren. Det är troligt att detta delvis berodde på nedstängningarna av olika samhällsaktiviteter på grund av Covid-19-pandemin under denna period i Sverige, övriga Europa och globalt.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 225.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i norra Sverige: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet minskar, men inte längst i norr, och nitratläckage i markvattnet från skogsekosystemen i norra Sverige förekommer sällan i ostörd, växande skog.                     

    Undantaget Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. 

    Sammantaget visar mätningarna att nitrat sällan förekommer i markvattnet i skogsekosystemen i ostörd växande skog i norra Sverige. Efter stormskador, avverkning eller andra störningar kan dock halterna av nitrat generellt öka till ganska höga nivåer i markvattnet. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Detta har visats för ett flertal platser i södra Sverige och nu även påvisats i norra Sverige, då nitratkväve läckt ut vid granskogen i Nymyran i Jämtlands län efter avverkning. 

    Svavelnedfallet i norra Sverige är fortsatt lågt, men återhämtningen från försurningen går långsamt.

    Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i norra Sverige har minskat kraftigt sedan mätstarten och minskningen, mellan 53 och 77 %, är statistiskt säkerställd för samtliga nu aktiva skogsytor sedan 1997/98. Generellt är dock svavelnedfallet i norra Sverige lågt. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar och lägst vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. 

    Trots att norra Sverige tillhör den del av Sverige som tagit emot ett relativt lågt svavelnedfall finns det ändå områden där markvattenkemin är relativt kraftigt försurningspåverkad, medan försurningspåverkan är låg i andra områden. 

    Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 226.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i Blekinge län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Blekinge län främst finansieras av Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning

    Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 7 och 9 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 37 % under tjugoårsperioden 2001–2021. 

    Halterna av nitrat i markvatten är genom­gående låga i ostörd, växande skog i länet. Kraftigt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet under en period efter avverkning i Vång A visade dock på ett stort överskott av kväve i marken. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador eller insektsgrepp, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt

    Svavelnedfallet till skog i Blekinge har minskat, från omkring 20 kg per hektar och år när mätningarna startade i mitten av 1980-talet till 1–2 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21, till följd av de minskade utsläppen av svavel. 

    Återhämtning av markvattnet från försurning pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande kraf­tigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är under eller omkring 0 i de flesta fall. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 227.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i Hallands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. 

    Nitrat i markvattnet efter stormskador 

    Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %.

    Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.

    Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning 

    Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren.

    Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på att en återhämtning från försurning både i ostörd och stormskadad skog, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 228.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i Kronobergs län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kronobergs län främst finansieras av Kronobergs luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning 

    Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 38 % under tjugoårsperioden 2001–2021. 

    Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet. Det är viktigt att skogen fortsätter ta upp allt kväve som kommer med nedfallet för att minimera ett diffust kväveläckage till grund- och ytvatten i länet.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen från försurning går långsamt

    Försurningen av sjöar och vattendrag i Kronobergs län är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet, med mellan 76 och 94 %, i länet under de senaste tjugo åren. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavel­nedfallet på omkring 1 kg per hektar, jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. 

    Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet, särskilt vid granytorna i Angelstad och Tagel. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syra­neutrali­serande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. Vid länets provytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt i Angelstad beräknas kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också för­höjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. 

    För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 229.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i Skåne län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Skåne län främst finansieras av Skånes Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Minskade svavelutsläpp återspeglas i minskande lufthalter och nedfall 

    Nuvarande och historiskt nedfall av svavel har orsakat betydande försurning av mark och vatten i Skåne. Både lufthalter av svaveldioxid och svavelnedfall till skog har dock minskat betydligt. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i Skåne, exklusive havssaltsbidrag, omkring 20 kg per hektar och år, jämfört med 1,4 - 3,6 kg per hektar under det hydrologiska året 2020/21. 

    Trots minskningen av svavelnedfallet till skog är markvattnet på 50 cm djup fortfarande kraftigt försurat på många håll i Skåne. Vid alla fyra mätplatserna har pH i markvattnet under lång tid varit under 5,0, förutom vid några få tillfällen de senaste åren, Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har varit negativt eller nära noll och halterna av toxiskt oorganiskt aluminium har varit höga. 

    Kvävenedfallet minskar inte och nitrat läcker ut i markvattnet

    Det årliga, totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Skåne beräknades under 2021 som ett arealbaserat medelvärde över länet till 8,0 kg per hektar, vilket är avsevärt högre än den kritiska belastningsgränsen för kvävenedfall till barrskog som används i Sverige, 5 kg per hektar och år. I motsats till nästan alla andra län i Sverige visar det arealbaserade medelvärdet för kvävenedfall till skog i Skåne inte någon statistiskt signifikant minskning under de senaste tjugo åren. Som mest har kvävenedfallet i delar av länet under tidigare år uppgått till närmare 28 kg per hektar.

    Vid alla de aktiva mätplatserna i Skåne, med skogar som inte påverkats av avverkningar, har förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet uppmätts under olika tidsperioder, vilket tyder på att skogarna ligger nära kvävemättnad. Platsspecifika egenskaper med avseende på mark och skog avgör om kvävet lagras i skogsmarken eller läcker ut. Utöver risken för förhöjda nitratkvävehalter i grundvatten samt övergödning av ytvatten, innebär kväveutlakningen även risk för ökad försurning.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 230.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Försurning och övergödning i Värmlands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/212022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Värmlands län främst finansieras av Värmlands läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Numera ett lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning 

    Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till i storleksordningen 1 kg per hektar under senare år. 

    För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget, medan värdet för ANC för de två sydliga mätplatserna, Blåbärskullen och Södra Averstad, har pendlat kring noll och på senare år även uppvisat negativa värden.

    Mycket kväve i markerna ger höga halter av kväve i markvattnet vid störningar 

    Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog, beräknat som geografiskt interpolerade värden för Värmlands län, har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4 och 6 kg kväve per hektar. För första gången överskreds inte den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Ett platsspecifikt, beräknat värde för Blåbärskullen 2020/21 var dock något högre, cirka 6 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är en något större minskning än den rapporterade minskningen av kväveutsläppen i Europa.

    Skogarna i länet har en stor kapacitet till att lagra deponerat kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar dock att störningar av skogsekosystemen kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. Det kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 231.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2019/20: Årsrapport 20212021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. 

    Jämfört med tidigare år visade nedfallsmätningarna av metaller på öppet fält och som krondropp en ökning av vissa metaller under 2019/20. Blynedfallet på öppet fält var något högre än tidigare år, beroende på ett förhöjt nedfall under oktober och november. Orsaken till detta är oklar och kan bero på kontaminering men inga andra metaller var förhöjda på samma sätt under dessa båda månader. Även årsnedfallet av zink och nickel på öppet fält var högre 2019/20 jämfört med 2018/19. Kopparnedfallet var kraftigt förhöjt under maj-juli, viket bedöms bero på kontaminering av utrustningen varför dessa månaders kopparhalter istället har uppskattats utifrån interpolering och relativa jämförelser. Kopparnedfallet 2019/20 på öppet fält blev något högre jämfört med året innan medan nedfallet via krondropp var på en liknande nivå.

    Metallhalter i avrinning visar också på en ökning av koppar och bly, samt arsenik, under det hydrologiska året 2019/20 jämfört med året innan. Övriga uppmätta metaller visar istället en minskning från 2018/19 som då, troligtvis temporärt, visade förhöjda halter. 

    Under 2019/20 uppmättes vid många mätplatser i Sverige ett lågt svavelnedfall, så också vid Holmsvattnet och närliggande mätplatser. Svavelnedfallet (utan havssalt) har ofta varit högre vid Holmsvattnet jämfört med närliggande lokaler. Detta gällde också för 2019/20, då det totala svavelnedfallet vid Holmsvattnet var 1,3 kg/ha, vilket var cirka 40 % högre än vid två närliggande kustlokaler inom Krondroppsnätet. För hela Sverige uppmättes det högsta svavelnedfallet i krondroppet under 2019/20 i Blekinge med 4 kg/ha. Mätningarna tyder på en fortsatt betydande andel torrdeposition vid Holmsvattnet.

    Under 2019/20 var kvävenedfallet via nederbörden över öppet fält cirka 1,2 kg/ha, vilket var något lägre jämfört med de fyra närmast föregående åren. Även om man inkluderar torrdepositionen av kväve var det totala kvävenedfallet vid Holmsvattnet under den kritiska haltnivån på 5 kg/ha för påverkan på vegetationen i barrskogen. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 232.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i  närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2020/21: Årsrapport 20222022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas mätresulaten från det hydrologiska året 2020/21 vad gäller metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser med tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, för svavel och kväve vid andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige samt för metaller vid bakgrundsstationer inom nationell miljöövervakning. Depositionen vid Holmsvattnet jämförs också med emissioner av vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 233.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet, 2000/01 - 2022/23  Årsrapport 2024 åt Rönnskärsverken2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB, på uppdrag av Boliden Mineral AB, genomfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve och metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km sydsydväst om Rönnskärsverken. Denna rapport jämför resultaten från mätningarna 2022/23 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar från och med år 2000/01, samt med andra relevanta mätningar inom Krondroppsnätet och den nationella miljöövervakningen rörande metaller. Rapporten inkluderar även jämförelser av nedfall och emissioner av svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och från medlemsländerna inom EU inklusive Storbritannien (EU27 + UK). Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet och beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder det hydrologiska året 2022/23 observerades generellt högre nedfall av metaller från april till september, både i nederbörd och krondropp, medan den lägsta depositionen av metaller noterades i februari 2023. Den högsta depositionen under året uppmättes i april i öppet fält av aluminium (13 g/ha).  Aluminium var också den metall som hade högst årsdeposition, med 74 g/ha i öppet fält under 2022/23. Trots detta har depositionen av aluminium minskat signifikant sedan början av 2000-talet. Krom visade den största minskningen i deposition under perioden, 2000/01-2022/23, med en minskning på 94% i öppet fält.Även svavelnedfallet har minskat betydligt genom åren. Under 2022/23 var svavelnedfallet i krondroppet vid Holmsvattnet endast 1,2 kg/ha, vilket är mycket lågt jämfört med tidigare år.För kväve uppmättes det högsta nedfallet i nederbörd på öppet fält i augusti 2023, följt av april 2023. Det oorganiska kvävenedfallet var 1,4 kg per hektar under 2022/23. Totalt kvävenedfall till barrskogen vid Holmsvattnet var dock högre, uppmätt till 1,7 kg per hektar under samma period.AVRINNINGAvrinningsmängden vid Holmsvattnet fortsatte att minska under 2022/23, samtidigt som färgtalet på vattnet ökade något. De högsta halterna och transporterna av metaller mättes för aluminium, zink, barium och krom, i linje med tidigare år. Från 2021/22 till 2022/23 ökade halterna för alla dessa metaller, förutom för barium och kadmium. Trots detta observerades en minskning i transporten för samtliga metaller, förutom zink, vilket sannolikt kan kopplas till den minskade avrinningsmängden.

    MARKVATTENUnder 2022 var pH-värdet i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,4 och 5,7, vilket indikerar att vattnet var på gränsen mellan låg och måttlig surhet. Halten av toxiskt oorganiskt aluminium var fortsatt förhöjd under 2023, en trend som började observeras redan 2020. Orsakerna bakom de höga halterna av oorganiskt aluminium är fortfarande okända. Trots detta visade markvattnet vid Holmsvattnet en positiv syraneutraliserande förmåga (ANC), vilket tyder på en viss buffrande förmåga. De enda statistiskt signifikanta förändringarna i markvattnet, vid den nya mätplatsen efter flytt 2013, mellan 2013 och 2023 var en ökning av oorganiskt aluminium och en minskning av sulfatsvavelhalter.

    EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATSER  Nedfallet av metaller såsom arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel vid Holmsvattnet har analyserats och jämförts med emissioner från Rönnskärsverken, Sverige, och EU27+UK. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. Från 2000/01 till 2022/23 har emissionerna av de flesta metaller i Sverige och EU minskat avsevärt, med minskningar på 13–63%, förutom för koppar där förändringen ej varit signifikant. Inte heller arsenik eller zink har visat någon signifikant förändring i emissionsnivåer. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. De metaller som generellt är högre vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna är arsenik och bly.Vid Holmsvattnet har nedfallet på öppet fält visat på en signifikant minskning enbart för zink med 71%. I krondropp har alla metallers nedfall minskat med mellan 37 och 78%. Specifikt för arsenik och bly är att nedfallet var högre vid Holmsvattnet jämfört med vid svenska bakgrundsstationer, medan det för övriga metaller överensstämde med halterna vid bakgrundsstationerna.Svavelnedfallet har varit relativt lågt i norra Sverige jämfört med andra delar av landet, men högre vid Norrlands kustland, särskilt vid Holmsvattnet. Svavelemissionerna från Rönnskärsverken har inte minskat i samma utsträckning som för hela Sverige eller EU27+UK, där en kraftig minskning har skett sedan år 2000. Mellan de första tre åren av 2000-talet jämfört med de tre senaste åren har Sverige och EU27+UK sett en minskning av svavelemissioner på 64% respektive 83%, medan Rönnskärsverkens minskning varit 20%.Svavelnedfallet vid Holmsvattnet, som påverkas både av långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp, har också minskat signifikant sedan början av 2000-talet, med en minskning på 49% i krondropp och 64% i öppet fält.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 234.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige - Ozonmätnätet i södra Sverige 20222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    2022 är det andra året av den nya programperioden för ”Ozonmätnätet i södra Sverige” som är planerad att pågå till och med 2026. Huvudsyftet med mätningarna är att ge en regional uppskattning av eventuella överskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknära ozon på växtligheten (”Accumulation of Ozone above a Threshold 40 ppb”, AOT40).

    ”Ozonmätnätet i södra Sverige” kompletterar den nationella övervakningen av ozonhalter, då programmet ger mer detaljerad information vad gäller den geografiska variationen i ozonbelastning i södra Sverige under sommarhalvåret.Ozonindex beräknas utifrån resultaten från enkla och kostnadseffektiva mätningar av ozonhalter med diffusionsprovtagare på månadsbasis, i kombination med timvisa mätningar av lufttemperaturer.

    Temperaturmätningarna används som ett mått på variationen av atmosfärens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på dygnsvariationen av ozonkoncentrationen. Utifrån resultaten från mätningarna görs månadsvisa skattningar av AOT40. 

    Förekomsten av marknära ozon beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Ozonhalterna i ett område varierar bland annat beroende på områdets topografi (höglänt eller låglänt) samt dess avstånd från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala faktorer den lokala ozon-förekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner i södra Sverige som görs inom mätprogrammet. Uppdelningen baseras främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning.

    Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre områdestyper (höglänta, kustnära eller låglänta).I samband med att den nationella miljöövervakningen av försurande och övergödande ämnen omorganiserades har fler mätplatser utrustats med månadsvisa ozonmätningar med diffusionsprovtagare. Under 2022 har vi därför utrustat åtta nya mätplatser med temperatur– och luftfuktighetsgivare och inkluderat mätresultaten i Ozonmätnätet för säsongen 2022.

    Samtliga av dessa nya mätplatser är belägna i låglänt miljö förutom en höglänt mätplats. Tillägget av mätplatser till Ozonmätnätet 2022 påverkar därför endast resultat för låglänta platser i de kustnära, centrala, västliga och nordliga zonerna samt höglänta platser i den kustnära zonen.Resultaten visar att tillägget av de nya mätplatserna inte påverkade huruvida miljömålet överskreds eller ej för någon av de lokaltyperna eller zonerna. De åtta nya mätplatserna ger dock ökad geografisk upplösning, varför dessa mätplatser även under 2023 har utrustats med temperatur– och luftfuktighetsgivare.

    Under 2022 utvärderades metodiken inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige”. Utvärderingen avsåg att, om möjligt, förbättra beräkningsmetoden så att AOT40 beräknat utifrån mätningar med diffusiva provtagare och med ozoninstrument stämmer bättre överens under olika förutsättningar. Syftet var därmed att utreda om de avvikelser som uppmärksammats, mellan ozonhalter uppmätta månadsvis med diffusionsprovtagarna och månadsvisa medelhalter uppmätta med ozoninstrument, beror av lufttemperatur och/eller luftfuktighet eller på någon annan lokal omgivningsfaktor.

    Den uppmärksammade underskattningen var i de flesta fall inte särskilt stor, inom mätosäkerheten (10 % för diffusionsprovtagarna och 8 % för ozoninstrumenten) till övervägande del av fallen, men även en liten underskattning av de månadsvisa ozonhalterna kan leda till en ganska betydande effekt på beräknad AOT40. Den analys som gav bäst resultat vad gäller att testa betydelsen av ovan nämnda faktorer var en multipel linjär regressionsanalys.

    Faktorn ”period” (månad) hade högst signifikansvärde avseende regressionslinjens funktion. Utifrån dessa resultat korrigerades ozonhalterna som uppmätts med diffusionsprovtagare med regressionsanalysens funktion för 2022. Även funktionen som beskriver samvariationen mellan ozonhalternas och temperaturens variation över dygnet har i år justerats utifrån ”period”. Utvärdering har resulterat i en metod som gör det möjligt att få en bättre och mer säker analys av eventuella överskridande av AOT40 i olika områden i södra Sverige, då en multipel linjär regressionsanalys årligen kommer att genomföras i detta sammanhang. 

    RESULTAT 2022Sammantaget kan ozonåret 2022 (under växtsäsongen april-september) karaktäriseras som en ”normalsäsong” jämfört med ”medelozonåret” för perioden 2009–2021. Ozonmedelhalterna är normalt höga under senvåren och försommaren, något som gällde även 2022 då ozonhalterna i april var höga.  Miljökvalitetsmål (miljömål) för ozonMiljökvalitetsmålets precisering inom Frisk Luft för ozon till skydd för växtligheten motsvarar att AOT40 under april-september inte skall överskrida 10 000 µg m-3 timmar.Baserat på medelvärden för de olika områdena och zonerna överskreds miljömålets precisering under sommaren 2022 i samtliga områden i kustzonen, de låglänta områdena i den västliga och den centrala zonen samt de höglänta områdena i den västliga zonen.

    Spridningen mellan olika mätplatser var dock stor, speciellt i låglänta områden i kustzonen, i den västliga och i den centrala zonen. Detta gör att det kan finnas låglänta områden där miljömålets precisering inte överskreds. Överskridanden av miljömålets precisering var också nära i höglänta områdena i den centrala zonen.Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon Nu gällande miljökvalitetsnormen (MKN) för ozon till skydd för växtligheten anger att AOT40 under maj-juli inte skall överskrida 6 000 µg m-3 timmar.

    De beräknade AOT40-värdena, baserade på mätningarna inom Ozonmätnätet, överskred under 2022 MKN i kustnära och höglänta områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Resultaten visar dock att spridningen mellan olika mätplatser var stor, speciellt i kustnära områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Detta gör att det kan finnas kustnära respektive låglänta områden där nu gällande MKN inte överskreds. Det var även nära att nu gällande MKN överskreds i de låglänta områdena i kustzonen.

    Download full text (pdf)
    Ozonmätnätet 2022
  • 235.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Försurning och övergödning i mellersta Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Luftvårdsförbundet i Värmlands län, Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt Swedavia AB, genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, inom Krondroppsnätet mätningar i bakgrundsmiljön av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i mellersta Sverige. Mätningar har bedrivits i över 30 år. 

    I denna rapport presenteras resultaten i en för mellersta Sverige sammanhållen regional rapport. I rapporten redovisas resultat från aktiva mätningar vid mätplatser inom Krondroppsnätet i mellersta Sverige under det hydrologiska året 2021/22, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av nedfall till öppet fält vid Tyresta och Transtrandsberget inom den nationella miljöövervakningen, SveLoD.

    Resultaten visas främst som hydrologiska år, vilket omfattar oktober till och med september nästkommande år. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.                         

    Under det senaste hydrologiska året 2021/22 utsattes växtligheten i mellersta Sverige inte längre för ett kväve¬nedfall som överskred den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg kväve (N) per hektar och år. Tidigare år har kvävenedfallet dock varit högre, med överskridanden, framför allt i de västra delarna av mellersta Sverige. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogseko¬systemen samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.

    Det totala kvävenedfallet till barrskog har minskat med 52 % i Värmlands län, 53 % i Södermanlands län och 57 % i Stockholms län sedan 2001.Nitrat förekommer hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i Sverige, förutom i de sydvästligaste delarna av landet. Tidigare har nitrat sällan förekommit i markvattnet vid mätplatserna i mellersta Sverige i orörda skogar, men en nyligen anlagd yta i Värmland (Södra Averstad B) visar förhöjda halter, trots att skogen är orörd. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogs¬eko¬systemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan halterna av nitrat i markvattnet öka till ganska höga nivåer, vilket i mellersta Sverige har inträffat efter slutavverkningar vid två skogsytor i Värmlands län (Stora Averstad A och Blåbärskullen) där vi bedriver fortsatta mätningar. Även vid Farstanäs i Stockholms län har förhöjda nitrathalter noterats under de senaste två åren, vilket troligtvis förklaras av stormskador och barkborreangrepp i angränsning till ytan. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. I de högst belastade delarna av mellersta Sverige har svavelnedfallet minskat från omkring 10 till under 1 kg per hektar och år sedan början av 1990-talet.  Under det hydrologiska året 2021/22 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på samtliga mätplatser i mellersta Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2021/22 var de låga nederbörds¬mängderna.

    De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffrings¬förmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid samtliga mätplatser i mellersta Sverige och vid flertalet mätplatser med långa tidsserier i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfalls-minskningen. Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser i Sverige, framför allt i de sydvästra delarna. 

    I mellersta Sverige har markvattnets pH har visat på måttlig till låg surhet, mellan 5 och 6,4 under de senaste tre åren. Ett mer robust mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit positivt i markvattnet vid alla nio mät¬platser i mellersta Sverige under den senaste femårsperioden, med undantag av Blåbärskullen (som avverkades 2021), men som uppvisade negativa värden för ANC redan innan avverkningen. Fyra av sex mätplatser, med långa tidsserier, i mellersta Sverige visar på en signifikant återhämtning från försurning i form av ökat pH och/eller ANC. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 236.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfall och nitrat i markvattnet. Det finns en statistiskt signifikant minskning av det totala nedfallet av kväve till barrskog i norra Sverige för perioden 2001/02 – 2021/22 i norra Sverige.

    Nedfallet minskade med 30% under denna period. I början av tjugoårsperioden översteg kvävenedfallet i sydvästra delen av norra Sverige 6 kg kväve (N) per hektar och år medan det på senare år inte överstigit 4 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till barrskog har under samma period minskat i Dalarna med 54 %, i Jämtland 53 %, i Västernorrland 47 % och i Västerbotten 38 %. I Norrbottens län finns ingen statistiskt säkerställd förändring.

    Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog.

    Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Storulvsjön i Västernorrlands län och vid Nymyran i Jämtlands län. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Under det senaste hydrologiska året 2021/22 var svavelnedfallet till skog i norra Sverige under 1 kg svavel (S) per hektar och år vid alla mätplatser förutom vid Holmsvattnet.

    Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden.  Under en 25-årsperiod 1996/97 – 2021/22 har svavelnedfallet i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt, med 70 %.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffringsförmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll.

    I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs Norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.

    Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Generellt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark. Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde dock under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid granskogen i Bäcksjö i Västerbottens län låg under lång tid på låga värden, i många fall runt 4,5, men har på senare tid ökat till värden strax över 5.

    Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Under de senaste tio åren har ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn samt den avverkade ytan Storulvsjön.

    Download full text (pdf)
    Krondroppsnätet 2023
  • 237.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i södra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Luftvårdsförbunden i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län, Vätternvårdsförbundet, samt länsstyrelserna i Halland, Jönköping, Skåne och Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i södra Sverige inom Krondroppsnätet. Mätningar har bedrivits i södra Sverige inom Krondroppsnätet i 36 år. Under det hydro¬logiska året 2021/22 gjordes mätningar vid 32 mätplatser.

    I Blekinge län startade mätningarna 1986, i Kronobergs län 1987, i Hallands län 1988, i nuvarande Skåne län, Jönköpings län och nuvarande Västra Götalands län 1989, i Östergötlands län 1991 och i Kalmar län 1994. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätplatser i södra Sverige under det hydrologiska året 2021/22. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september nästkommande år. Det hydrologiska året 2021/22 är alltså perioden 2021-10-01 till 2022-09-30.

    I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter vid mätplatserna Kullahus och Stenshult i Skåne, samt lufthalter från ytor i södra Sverige inom den nationella miljöövervakningen SveLoD. Vidare redovisas resultaten i förhållande till mätningar inom Krondroppsnätet i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Mätningarna från 2021/22 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i södra Sverige. Kvävenedfallet minskar, men ligger fortsatt över kritisk belastningsgräns, och förhöjda nitrathalter i markvattnet i skogsekosystemen förekommer ibland i ostörd, växande skog.

    Högt kvävenedfall innebär en risk för kväveläckage till ytvatten och för påverkan på markvegetationens artsammansättning. Högt kvävenedfall kan också bidra till markförsurning. Den kritiska belastningsgränsen som tillämpas i Sverige är för barrskog 5 kg kväve (N) per hektar och år och för lövträd på 10 kg N per hektar och år. I södra Sverige överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i större delen av området. I de norra delarna av södra Sverige ligger kvävenedfallet numera kring gränsen. Den kritiska belastningsgränsen för lövträd överskrids numera bara ibland i sydvästra Sverige. En geografiskt interpolerad karta över det totala kvävenedfallet till barrskog över södra Sverige, för det hydrologiska året 2021/22. Det totala kvävenedfallet har utifrån motsvarande karta beräknats för samtliga län i Sverige.

    Det årliga totala kvävenedfallet i Skåne län under det hydrologiska året 2021/22 beräknas till 7-10 kg per hektar, i Hallands län till 6-8 kg per hektar, i Blekinge län till 6-7 kg per hektar, i Kronobergs län till 5-8 kg per hektar, i Jönköpings län till 5-7 kg per hektar, i Västra Götalands län till 4-7 kg per hektar, i Kalmar län till 4-5 kg per hektar och i Östergötlands län till 4-5 kg per hektar. En statistisk analys av totaldepositionen av oorganiskt kväve till barrskog, baserad på de hydrologiska åren 2001/02 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning av kvävenedfallet med 43 % i sydvästra Sverige, 47 % i sydöstra Sverige och 30 % i norra Sverige. 

    I Sveriges skogar tas vanligtvis nästan allt oorganiskt kväve upp av träd, övrig vegetation och markens mikroorganismer, med mycket låg kväveutlakning till markvattnet under rotzonen i ostörd växande skog som följd. I södra Sverige finns dock flera provytor med höga kvävehalter i markvattnet i växande ostörd skog, vilket antyder att skogen är kvävemättad och inte kan tillgodogöra sig allt tillfört kväve. Dessutom blir halterna av kväve i markvattnet ofta höga efter stormskador, avverkning eller andra störningar, vilket bidrar till kväveutlakning till grund- och ytvatten och övergödning av dessa. 

    Svavelnedfallet i södra Sverige är numera lågt, men många skogsmarker är fortfarande försurade.Försurning av mark och vatten orsakas av svavel- och kvävenedfall, men även av skogsbruk, eftersom trädtillväxt innebär försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Nedfall av svavel är den största orsaken till försurning av mark och vatten i Sverige. Både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall till skog har dock minskat i hela Sverige de senaste decennierna. Minskningen kan förklaras av den kraftiga minskningen av svavelutsläpp, som främst beror på att användningen av svavelinnehållande kol och olja i Europa har minskat och rökgaser renats. Svavel finns också naturligt i mindre mängd i havsvatten, och en del av nedfallet av svavel kommer från havssalt. Detta nedfall är naturligt förekommande och åtföljs av buffrande ämnen, varför vi räknar bort det. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i södra Sverige har minskat kraftigt sedan starten av Krondroppsnätets mätningar.

    En statistisk analys av svavelnedfallet utan havssaltsbidraget, baserad på de hydrologiska åren 1996/97 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning i samtliga tre regioner i Sverige med 90, 89 och 70 % för sydvästra, sydöstra respektive norra Sverige. Varje enskild mätplats visade också på statistiskt säkerställda minskningar. Svavelnedfallet i Sverige har generellt varit som högst vid exponerade lägen längst i sydväst. Så var det även året 2021/22. Vid skyddade platser och längre norrut är svavelnedfallet numera lågt i Sverige. Under 2021/22 var svavelhalterna ännu lägre än de varit de senaste åren vid nästan alla mätplatser i södra Sverige. Högst svavelnedfall uppmättes vid Stenshult i Skåne på 2,5 kg per hektar, följt av Ryssberget i Blekinge län med 2,0 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall i södra Sverige uppmättes vid Rockneby med cirka 0,2 kg per hektar, vilket är ungefär lika lågt som i skyddade lägen i norra Sverige. 

    Markvattnets försurningsstatus vid Krondroppsnätets mätplatser beror i stor utsträckning på nuvarande och historiskt nedfall av svavel på platsen, i kombination med markens buffringsförmåga. På vissa platser, och under vissa perioder, kan även andra faktorer ha stor påverkan. Detta kan till exempel vara överskott av kväve som inte tas upp av vegetationen (exempelvis efter avverkningar eller andra störningar på skogen), havssaltsnedfall som leder till jonbyte i markpartiklarna samt olika former av störningar i marken som kan påverka halten löst organiskt kol i marken. På längre sikt påverkar även skogsbruket markvattnets försurningsstatus. 

    Resultaten från markvattenmätningarna visar att de allra flesta Krondroppsytor i södra Sverige är eller har varit försurningspåverkade. Flera är fortsatt kraftigt försurade, och flera återhämtar sig inte från försurningen. Bara fyra av tolv ytor i södra Sverige med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd positiv trend i markvattnets buffrande förmåga, ANC, och två har en statistiskt säkerställd fortsatt försämring vad gäller ANC. Ett negativt ANC-värde innebär att nedfallet av försurande ämnen inte neutraliseras i marken utan påverkar ekosystemen negativt, samt att marken kan exportera syra till grund- och ytvatten. Nästan 60 % av markvattenmätningarna gjorda under det hydrologiska året 2021/22 i södra Sverige visade på negativa ANC-värden. pH i markvattnet är lågt på de flesta ytor i södra Sverige. Ett pH-värde under 5,5 innebär en måttlig surhet och hela 87 % av mätvärdena för det hydrologiska året låg under detta värde. 6 % låg under 4,4, vilket innebär kraftigt surt markvatten. Fem ytor med långvariga mätserier hade dock en statistiskt säkerställd ökning av pH-värdet och bara en yta med långvarig mätserie hade en statistiskt säkerställd minskning av pH-värdet.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 238.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2021/22  Årsrapport 20232023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken.

    Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna, på grund av avverkning, till en ny plats i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2021/22 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra mätplatser inom Krondroppsnätet och med mätplatser inom den nationella miljöövervakningen rörande metaller.

    I årets rapport jämförs även nedfallet med emissioner för svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet. 

    NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder 2021/22 uppvisade månadsvisa nederbörds- och krondroppsmängder liknande mängder och variationer. Från 2020/21 till 2021/22 minskade nederbörds- och krondroppsmängden. Nedfallet av metaller uppvisade liknande månadsvariationer för både öppet fält och krondropp. Generellt högre metallnedfall uppmättes i maj – oktober och lägst nedfall uppmättes under januari och april, vilket sammanföll väl med nederbörds- och krondroppsmängderna. För flera metaller, men särskilt för barium, uppmättes generellt högre nedfall i krondropp än i öppet fält, vilket kan bero på att torrdepositionen via krondropp, för till exempel barium, har en stor större betydelse. Aluminium har uppmätts ha högst nedfall av alla mätta metaller sedan starten på mätningarna.

    Under 2021/22 uppmättes ett nedfall på 84 g/ha i krondropp och 64 g/ha vid öppet fält, en minskning sedan 2020/21, vilket kan bero på minskad nederbördsmängd. De flesta metaller visar på en minskad deposition från 2020/21 till 2021/22, förutom för kadmium som ökat från 0.16 g/ha i krondropp 2020/21 till 0.30 g/ha under 2021/22 och i öppet fält från 0,19 g/ha under 2020/21 till 0.37 g/ha under 2021/22, vilka är de högst uppmätta depositionerna av kadmium mätta på den nya mätplatsen.

    Vad denna ökning beror på är inte utrett. Statistiska analyser har gjorts med Mann-Kendall för tre olika tidsperioder: 2000/01–2021/22, 1991/92-2021/22, 1986/87-2021/22. För perioden på 21 år är den metall som minskat mest zink med en minskning på 74 % i krondropp och 69 % i nederbörd. Krondroppsmängden har ökat med 85 %, och nedfallet av metaller via krondropp har samtliga minskat med minst 45 %. Sett över hela mätperioden (35 år) har bly minskat mest med 76 % i krondropp och 60 % i öppet fält. Samtliga metaller har minskat med minst 48 % i krondropp. Utöver bly är det endast kadmium som har en signifikant minskning med 36% sedan starten av mätningarna i öppet fält.  

    Generellt har svavelnedfallet i norra Sverige under mätperioden varit relativt lågt, och liksom för övriga Sverige har det minskat genom åren. Vid Norrlands kustland har svavelnedfallet dock genom åren varit förhållandevis högt, i synnerhet vid Holmsvattnet. I början av 1990-talet uppmättes ett svavelnedfall vid Holmsvattnet, Bäcksjö och Lakamark, som alla ligger i Västerbottens och Västernorrlands kustområde, på cirka 5–6 kg per hektar, medan svavelnedfallet i Västerbottens fjällnära område under samma period var under 1,5 kg per hektar. Liksom i övriga Sverige har svavelbelastningen i området runt Holmsvattnet dock minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. I norra Sverige finns en gradient vad gäller svavelnedfall från Norrlandskusten mot fjällområdena, vilket syns tydligt även under mätåret 2021/22. Under 2021/22 var svavelhalterna på en låg nivå och på flera platser det lägsta som hittills uppmätts vid de olika mätplatserna.

    Högst svavelnedfall uppmättes vid Holmsvattnet på 1,3 kg per hektar följt av Lakamark (Västernorrland), Grankölen (Norrbotten) och Bäcksjö (Västerbotten) med 0,7, 0,6 respektive 0,6 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall uppmättes vid Fulufjället (Dalarna) och Hundshögen (Jämtland), båda med strax över 0,1 kg per hektar. Svavelnedfallet i krondroppet under 2021/22 vid Holmsvattnet var det lägsta som uppmätts sedan mätstarten. Det högsta svavelnedfallet som uppmättes i Sverige under 2021/22 var vid Stenshult, beläget på Romeleåsen i Skåne, där nedfallet var 2,5 kg per hektar. Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Sverige under det hydrologiska året 2021/22 varierade mellan 1 och 2,5 kg per hektar i norra Sverige och över 12 kg per hektar vid två platser i sydvästra Sverige.

    Den kritiska belast¬ningen för övergödande kväve till gran- och tallskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds inte i något av länen i norra Sverige under 2021/22 då kvävenedfallet var lågt. Det beräknade totala kvävenedfallet till barrskogen i Holmsvattnet beräknades till 1,7 kg per hektar under 2021/22, vilket är högre än det uppmätta nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden över öppet fält (utan torrdeposition) som var 1,4 kg per hektar. 

    Under de senaste 35 åren har svavelnedfallet och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, såväl som nedfallet av oorganiskt kväve vid Holmsvattnet minskat kraftigt både i krondroppet och via nederbörden över öppet fält. Däremot finns ingen statistiskt signifikant förändring av nederbörds-/krondroppsmängden eller kloridnedfallet, sedan mätstarten, vare sig i nederbörden eller via krondropp under de senaste 35 åren. Om man istället ser på de senaste 21 åren så har det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, minskat statistiskt signifikant i nederbörden men inte i krondroppet.

    Svavelnedfallet, utan bidrag från havssalt, har minskat signifikant i både nederbörden över öppet fält och i krondroppet. Nedfallet av oorganiskt kväve och klorid vid Holmsvattnet har inte minskat under de senaste 21 åren vare sig i nederbörden över öppet fält eller i krondroppet. Inga statistiskt signifikanta förändringar har skett under de senaste 21 åren vad gäller nederbördsmängden, däremot har krondroppsmängden ökat.En jämförelse av trendanalyser mellan andra mätplatser i området kring Holmsvattnet visade att svavelnedfallet utan havssalt, via krondropp, minskade statistiskt signifikant vid samtliga fem jämförbara mätplatser, Holmsvattnet, Lakamark, Bäcksjö, Nymyran och Storulvsjön under de senaste 25 åren. Minskningen har varit lägst vid Holmsvattnet och störst vid Nymyran och Storulvsjön. 

    När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden har det, under de senaste 25 åren, minskat statistiskt signifikant vid endast en, Storulvsjön, av de tre jämförbara mätplatser. Inga förändringar av det oorganiska kvävenedfallet med nederbörden har noterats vid vare sig Holmsvattnet eller Högbränna.AVRINNINGAvrinningen för Holmsvattnet, som uppskattats från vattenföringsdata från Kågeälven, minskade från 2020/21 till 2021/22. Även färgtalet minskade något. Högst halter och transporter uppmättes, liksom tidigare år, för aluminium, zink, barium och krom.

    För flera metaller (arsenik, bly, kadmium, koppar och zink) uppmättes generellt högre halter och transporter i den nya mätbäcken som det började mätas i under 2013/14. Halterna och transporten av samtliga metaller minskade från 2020/21 till 2021/22, troligtvis till följd av den minskade avrinningen och minskade depositionen av flertalet metaller. Färgtal och metallhalter uppvisar liknande mönster för metallerna arsenik, koppar och bly, vilket kan bero på att de binds starkare till humus i vattnet än övriga mätta metaller. 

    MARKVATTENUnder 2022 varierade pH i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,3 och 5,5, vilket innebär måttlig surhet. Halten toxiskt oorganiskt aluminium var kraftigt förhöjt, 0,5 mg/l, under hösten 2022. Sedan 2020 har förhöjda halter av oorganiskt aluminium förekommit vid mätplatsen men orsakerna till dessa höga halter är ännu oklara. Den syraneutraliserande förmågan (ANC, ”Acid Neutralizing Capacity”) var positiv i markvattnet vid Holmsvattnet, vilket indikerar att markvattnet har en buffrande förmåga.

    Under 2022 uppmättes inte några halter av nitrat eller ammonium i markvattnet som var över detektionsgränsen. Att det inte finns något kväveläckage till markvattnet tyder på att både träd och vegetation i området tar upp det kväve som finns i marken. Ingen signifikant förändring av varken pH, halterna av sulfatsvavel, ANC, oorganiska aluminium eller ammonium skedde i markvattnet vid den gamla mätstationen för Holmsvattnet under perioden 1998–2010. Däremot ökade nitrathalterna i markvattnet under den perioden. En statistisk analys har även genomförts på markvattnet vid den nya mätplatsen för perioden 2013–2022, och ingen signifikant förändring kunde påvisas för vare sig pH, sulfat, ANC, nitrat eller ammonium.

    Dock har halten oorganiskt aluminium ökat statistiskt säkerställt sedan mätstarten vid den nya mätplatsen. Markvattnets försurningsstatus i norra Sverige, angivet som median för åren 2020–2022, visar att markvattenkemin i norra Sverige generellt är relativt lite försurningspåverkad om man jämför med övriga Sverige, speciellt om man undantar de kustnära mätplatserna i Västerbotten (Holmsvattnet och Bäcksjö). Dessa platser har under lång tid utmärkt sig som ytor med lägre pH, vilket kan förklaras av en kombination av högre svavelnedfall längs norrlandskusten jämfört med längre inåt landet, och jordar med låg motståndskraft mot försurning. Att kustområdet är mer påverkat jämfört med inlandet, på samma breddgrad eller norröver, syns även på andra parametrar, till exempel ANC. EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATER  Nedfall av arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel över öppet fält och i krondropp vid Holmsvattnet har jämförts med utsläpp av respektive metall från Rönnskärsverken, Sverige och de totala utsläppen från 27 EU-länder plus Storbritannien.

    Metallnedfallen har också jämförts med mätningar av metalldeposition vid bakgrundsstationer inom den svenska miljöövervakningen. Från 1992 till 2020 har emissionerna av arsenik minskat från alla tre nivåer (Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK), men endast i krondropp ses en signifikant minskning i nedfall på 56 %. Kadmium har under samma period minskat från Rönnskär med 85 %, med 67 % på EU-nivå och med 33 % nationellt. Ingen signifikant skillnad observerades för nedfallet av kadmium i krondropp eller över öppet fält för samma tidsperiod. Koppardepositionen över öppet fält har från 1992 ökat med 63 %, trots att emissionerna från Rönnskär och Sverige minskat med respektive 77 % och 33 %. I krondropp har det dock observerats en signifikant minskning på 41 %. Bly- och zinkdepositionen har ingen signifikant minskning i öppet fält vid Holmsvattnet för samma tidsperiod. Endast bly har haft en minskning, 68 %, i krondropp.

    Detta trots att emissionerna på samtliga tre nivåer har minskat med minst 42 % för både bly och zink. Nedfallet av metaller vid Holmsvattnet har också jämförts med metalldepositionen vid fyra bakgrundsstationer i Sverige och en i norra Finland. Arsenik, bly och zink visar generellt något högre deposition vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna. Kadmiumnedfallet vid Holmsvattnet, däremot, ligger på liknande nivåer som vid bakgrundsstationerna. Vid bakgrundsstationerna har en kraftig ökning av nedfallet av koppar uppmätts mellan 2019 och 2021. Detta trots att emissionerna av koppar har minskat nationellt och inom EU. Denna ökning har inte uppvisats vid Holmsvattnet och anledningen till ökningen vid bakgrundsstationer har inte kunnat förklarats. Om man jämför svavelemissionerna till luft från Rönnskärsverken med de från EU27 + UK samt med de från Sverige så framgår det relativt tydligt att svavelemissionerna från Rönnskärsverken minskade snabbt under slutet av 1980-talet fram till början av 1990-talet. Efter 1995 verkar ingen större förändring av svavelemissionerna från Rönnskärsverken ha skett. Om man istället ser till EU27+UK och till Sverige som helhet syns att svavelemissionerna från dessa områden har minskat kontinuerligt i en stadig långsam takt. 

    Nedfallet vid Holmsvattnet påverkas av både långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp. Sedan 1991/92 fram till 2019/20 har svavelnedfallet utan bidrag från havssalt både via nederbörden och via krondropp vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 69 %. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 1992-2020 från Sverige minskat med 83 %, från EU27+UK med 101 % medan emissionerna från Rönnskärsverken inte förändrats statistiskt signifikant under samma period. Om man endast ser vad som hänt under 2000-talet så har svavelnedfallet utan havssalt via nederbörden vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 60 % medan svavelnedfallet via krondropp vid Holmsvattnet minskat med 65 % under samma period. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 2000-2020 från Sverige minskat med 71 %, från EU27+UK med 93 % och från Rönnskärsverken med 19 %.

    Download full text (pdf)
    Årsrapport Rönnskär 2022_IVL
  • 239.
    Plue, Jan
    et al.
    Plant Conservation and Population Biology, Dept of Biology, KU Leuven Leuven Belgium;Landscape, Environment and Geomatics, Dept of Physical Geography, Stockholm Univ. Stockholm Sweden;IVL, Swedish Environmental Research Inst. Stockholm Sweden.
    Kimberley, Adam
    Landscape, Environment and Geomatics, Dept of Physical Geography, Stockholm Univ. Stockholm Sweden.
    Bullock, James M.
    UK Centre for Ecology and Hydrology Wallingford UK.
    Hellemans, Bart
    Biodiversity and Evolutionary Genomics, Dept of Biology, KU Leuven Leuven Belgium.
    Hooftman, Danny A. P.
    Lactuca Amsterdam the Netherlands.
    Krickl, Patricia
    Univ. of Regensburg Regensburg Germany.
    Leus, Leen
    Plant Sciences Unit, Flanders Inst. for Agriculture, Fisheries and Food Melle Belgium.
    Peeters, Gerrit
    Plant Conservation and Population Biology, Dept of Biology, KU Leuven Leuven Belgium.
    Poschlod, Peter
    Univ. of Regensburg Regensburg Germany.
    Traveset, Anna
    Global Change Research Group, Mediterranean Inst. for Advanced Studies Mallorca Spain.
    Volckaert, Filip
    Biodiversity and Evolutionary Genomics, Dept of Biology, KU Leuven Leuven Belgium.
    Cousins, Sara A. O.
    Landscape, Environment and Geomatics, Dept of Physical Geography, Stockholm Univ. Stockholm Sweden.
    Honnay, Olivier
    Plant Conservation and Population Biology, Dept of Biology, KU Leuven Leuven Belgium.
    Green infrastructure can promote plant functional connectivity in a grassland species around fragmented semi‐natural grasslands in NW‐Europe2022In: Ecography, ISSN 0906-7590, E-ISSN 1600-0587Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Species may benefit from green infrastructure, i.e. the network of natural and anthropogenic habitat remnants in human-dominated landscapes, if it helps isolated populations in remaining habitat patches to be functionally connected. The importance of green infrastructure is therefore increasingly emphasized in conservation policy to counter biodiversity loss. However, there is limited evidence, particularly in plants, that green infrastructure promotes functional connectivity, i.e. supports the colonization of habitat patches across a landscape. We applied landscape genetics to test whether the green infrastructure supports structural and functional connectivity in the grassland perennial Galium verum, in 35 landscapes in Belgium, Germany and Sweden. We used multivariate genetic clustering techniques, nestedness analyses and conditional inference trees to examine landscape-scale patterns in genetic diversity and structure of plant populations in the green infrastructure surrounding semi-natural grasslands. Inferred functional connectivity explained genetic variation better than structural connectivity, yielding positive effects on genetic variation.

    The road verge network, a major structural component of the green infrastructure and its functional connectivity, most effectively explained genetic diversity and composition in G. verum. Galium verum ramets occupying the surrounding landscape proved to be genetic subsets of focal grassland populations, shaping a nested landscape population genetic structure with focal grasslands, particularly ancient ones, harbouring unique genetic diversity. This nested pattern weakened as road network density increased, suggesting road verge networks enable high landscape occupancy by increased habitat availability and facilitates gene flow into the surrounding landscape. Our study proposes that green infrastructure can promote functional connectivity, providing that a plant species can survive outside of core habitat patches. As this often excludes habitat specialist species, conservation practice and policy should primarily focus on ancient, managed semi-natural grasslands. These grasslands both harbour unique genetic diversity and act as primary gene and propagule sources for the surrounding landscape, highlighting their conservation value.

  • 240.
    Pütz, Kerstin Winkens
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute. IVL Swedish Environmental Research Institute, Stockholm, Sweden.
    Namazkar, Shahla
    Department of Environmental Science, Stockholm University, Stockholm, Sweden.
    Plassmann, Merle
    Department of Environmental Science, Stockholm University, Stockholm, Sweden.
    Benskin, Jonathan P.
    Department of Environmental Science, Stockholm University, Stockholm, Sweden.
    Are cosmetics a significant source of PFAS in Europe? product inventories, chemical characterization and emission estimates2022In: Environmental Science: Processes & Impacts, ISSN 2050-7887, E-ISSN 2050-7895, Vol. 24, no 10, p. 1697-1707Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    In this study, emission of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) from the use of cosmetics in the European Economic Area (EEA; not including Lichtenstein and Iceland) was estimated for the first time.

    Using the European Commission database for information on cosmetic substances and ingredients (CosIng) ~170 structures containing at least –CF2– or –CF3 were identified as ingredients in cosmetics on the European market.

    These structures were then cross referenced against the Cosmetic Database “CosmEthics” to identify PFAS-containing products. Among these products, polytetrafluoroethylene (PTFE) and C9-15 fluoroalcohol phosphate were the most frequently listed PFAS ingredients.

    Thereafter,a sample of 45 cosmetics spanning 5 product categories was purchased in Sweden and characterized for total fluorine (TF), extractable organofluorine (EOF), and target PFAS. Using measured concentrations, the share of PFAS-containing products in each product category, sales data from Cosmetics Europe, as well as other parameters and assumptions, the annual emission of PFAS from cosmetics after use was estimated. Annual EEA-wide TF and EOF-based emissions ranged from 17–38 000 kg F per year and 37–5100 kg F per year, respectively, representing combined emission to wastewater and solid waste (low to high emission scenario).

    Sum perfluoroalkyl carboxylic acid (PFCA) emissions were considerably lower (21 kg PPFCAs per year; high scenario). While TF- and EOF-based emissions are significant, they are considerably lower than estimates of TF emission from washing of PFAS-coated textiles in the EU.

    This work provides the first estimate of PFAS emissions from cosmetics and highlights the importance of using a multi-platform analytical approach for PFAS emission estimates.

  • 241.
    Romson, Åsa
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Zetterberg, Lars
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Elkerbout, Milan
    Underlag till Klimaträttskommittén - om tillståndsprocessen och EU-ETS2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten är ett återgivande av det underlag som Klimaträttsutredningen mottog under arbetet med delbetänkandet En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden, SOU 2021:21. Frågorna som analyseras gäller dels skisserade förslag om ändringar i miljöbalken för tillstånd av miljöfarlig verksamhet avseende klimatutsläpp, dels regleringen för EU-ETS i sådana tillstånd.

    En slutsats som dras är att Sverige behöver ha rådighet över Sveriges framtida territoriella utsläpp och därför en möjlighet att införa extra styrning för att nå de svenska målen, även för verksamheter som ingår i EU ETS. En internationell utblick visar att det är vanligt att prissättande styrmedel (till exempel utsläppshandel och skatter) kompletteras med regleringar. Orsaken är ofta politisk. Det kan vara lättare att införa utsläppskrav eftersom prissignalen inte är lika tydlig, för att därefter införa prissättning. Men det finns även ekonomiska skäl, till exempel för att hjälpa införandet av ny teknik eller skapa en infrastruktur som till exempel laddningsstationer för elfordon.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 242.
    Rootzén, Johan
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nyberg, Theo
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karltorp, Kersti
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Åhman, Max
    Turning the tanker? Exploring the preconditions for change in the global petrochemical industry2023In: Energy Research & Social Science, ISSN 2214-6296, E-ISSN 2214-6326, Vol. 104, p. 103256-103256, article id 103256Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Meeting the goals set out in the Paris Agreement will require rapid and deep reductions of greenhouse gas emissions (GHG) across all sectors of the global economy. Like all major societal transformations, this climate transition will impact both social and technical aspects of society and, depending on how it evolves, will reallocate social and economic benefits and costs differently.

    Recognising the importance of decarbonising key industry sectors with large GHG emissions and an significant impact on society, this study explores the opportunities and tensions involved in a transition of the petrochemical industry.

    We do so by analysing how access to natural resources, the petrochemical industry's role in the economy and the socio-political landscape in key petrochemical producing countries impacts prerequisites for change.

    The assessment shows that devising adequate policy responses, building legitimacy for change and potentially building bottom-up pressure for a timely climate transition are likely to look very different in the 10 countries with the greatest active petrochemical capacity in the world: China, the United States, India, South Korea, Saudi Arabia, Japan, Russia, Iran, Germany and Taiwan.

    The indicators used to explore the prerequisites for change all point to areas where actions and policies must advance for a transition to be realised.

    This includes efforts to cap fossil feedstock supply and production capacity, efforts to limit and ultimately reduce demand for plastics and fertilisers, and measures to formulate transition strategies and policies that capture and provide agency for communities and groups that are currently on the receiving end of negative health and environmental impacts from the petrochemical industry and that will also, in many cases, be most closely affected by a transition.

  • 243.
    Roth, Anders
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Distansarbete och resfria möten: Rekommendationer till arbetsgivare2022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna PM är en del av projektet ”Klimatsmarta tjänste- och arbetsresor” som har undersökt resandet hos organisationerna Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen, Göteborgs Universitet och Chalmers. Erfarenheter från studien har sammanställts till generella råd om arbetsgivares möjligheter att underlätta för medarbetare att distansarbeta i hemmet och utveckla möjligheter till resfria möten för att minska klimatbelastning från tjänsteresandet.

    Exempel som tas upp är att definiera vilken typ av krav som ställs vid hemarbete, hur arbetsgivaren kan underlätta hemarbete och hur arbetsmiljöfrågor kan hanteras. För resfria möten ges exempel på möten som är lämpliga för fysiska möten, vilket tekniskt stöd som kan behövas samt hur sådana möten fungerar och kan följas upp. Coronapandemins effekter berörs och att den har givit större kunskap och nya möjligheter att arbeta webbaserat med resfri mötesteknik.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 244. Roth, Anders
    et al.
    Romson, Åsa
    Transporteffektvitet - i lagens namn2021Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    IVL har på uppdrag av regeringskansliet/Klimaträttsutredningen analyserat och föreslagit som kan ha betydelse för för att kunna leda till ett mer transporteffektivt samhälle.  De åtgärder som valts bedöms har stor potential  och är dessutom relevanta ur ett lagstiftningsperspektiv. Rekommenderade åtgärder är:- mål och utgångspunkter för transportpolitiken- skärpta regelkrav på transportintensiva verksamheter och dess etablering genom ändringar i miljöbalken och plan- och bygglagen- justerade hastighetsgränser- stadsmiljöavtal- infrastrukturplanering- parkering

    I rapporten görs också en genomång och analys av begreppet transporteffektivt samhälle.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 245.
    Rydstedt, Anton
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Junestedt, Christian
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rahmberg, Magnus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Magnus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Koldioxidavtryck av olika åtgärder mot internbelastning av fosfor i sjöar2022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fosfor är ett essentiellt ämne för alla fotosyntetiserande organismer. I sjöar är det framförallt växtplankton som utgör basen för näringsväven. När tillförseln av fosfor till sjöar blir förhöjd, exempelvis genom kommunala och industriella avlopp eller näringsämnesläckage från jordbruksmark, ökar produktionen av växtplankton, ett fenomen benämnt övergödning. Övergödning av sjöar började i slutet av 1960-talet uppmärksammas som ett tilltagande miljöproblem och olika samhälleliga åtgärder vidtogs för att reducera tillförseln av fosfor, exempelvis genom att introducera fosforfällning vid de kommunala avloppsreningsverken.

    Åtgärderna har i många, men inte alla, fall varit effektiva. Ett skäl till att vissa sjöar fortsatt att uppvisa hög näringsrikedom, trots att den externa tillförseln av fosfor till sjön via tillrinnande vattendrag och direkta punktutsläpp reducerats, är så kallad internbelastning. Normalt sett sker en betydande fastläggning av fosfor i sjöars bottensediment i biologiskt otillgängliga former, men under vissa förhållanden blir denna process mindre effektiv och biotillgänglig fosfor fortsätter år efter år att cirkulera mellan vatten och sediment och stimulerar därmed algproduktionen. Under senare år har samhälleliga åtgärder mot denna internbelastning alltmer kommit att diskuteras och på sina håll har även konkreta åtgärder genomförts. 

    Med livscykelanalyser (LCA) kan effektiviteten i miljöskyddsåtgärder utvärderas utifrån deras sammanvägda miljöpåverkan med hänsyn tagen inte bara till deras positiva verkan på miljön utan även deras potentiellt negativa miljöpåverkan. I den här rapporten har olika åtgärder mot internbelastning av fosfor i sjöar utvärderats och hur dessa åtgärder bidrar till klimatpåverkan.

    Rapporten har finansierats med stöd av EU:s LIFE-program, inom ramen för LIFE IP Rich Waters

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 246.
    Sandkvist, Filip
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nojpanya, Pavinee
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Lewrén, Adam
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Klimatfärdplan för Golvbranschen2023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I detta projekt har en klimatberäkningsmetod tagits fram med syftet att kunna beräkna klimatpåverkan för en bransch bestående av både produkter och tjänster. Metoden har testats för Golvbranschens Riksorganisation (GBR) som ett led i branschens arbete mot att formulera en klimatfärdplan.

    Byggbranschen står för ca 20% av samhällets klimatpåverkan varav cirka hälften kommer från materialanvändning. År 2018 tog byggsektorn fram en färdplan för att nå en klimatneutral värdekedja i byggsektorn år 2045. Som en del av färdplanen ska byggbranschens aktörer senast år 2022 ha kartlagt sina utsläpp och satt egna klimatmål. Golvbranschens Riksorganisation (GBR) initierade ett samverkansprojekt tillsammans med IVL för att skapa en gemensam överblick för hur klimatpåverkan från hela golvbranschen kan beräknas, en bransch bestående av både produkter och tjänster.

    Genom detta projekt har en klimatberäkningsmetod inspirerat av GHG-protokollet tagits fram för att vara tillämpbar på en bransch med både produkter och tjänster. Metoden har testats med GBR som fallstudie, och en klimatberäkning av branschen har gjorts för basår 2021.

    Baserat på klimatberäkningen står avfallshanteringen av ytskikt (förbränning) för GBR:s största klimatpåverkan, följt av materialtillverkning och tredjepartsleveranser.

    I samarbete med GBR har relevanta klimatåtgärder identifierats, och dessa åtgärder har graderats efter potential till sänkta klimatutsläpp för GBR som helhet. Då klimatpåverkan från produktskedet och förbränning är väldigt stora i förhållande till GBR:s totala klimatpåverkan är det relevant med åtgärder riktade mot dessa områden, såsom klimatförbättrade material och att ytskikten får utnyttja en större del av sin tekniska livslängd. Det är också relevant med åtgärder riktade mot sänkt klimatpåverkan från transporter, såsom användning av alternativa drivmedel.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 247.
    Sanne, Johan
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rahmberg, Magnus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Matschke Ekholm, Hanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Resilience Joint Evaluation onand TestReport (JETreport)forthecasestudy"SmartResilienceProject:FOXTROT:Drinkingwatersupplysystem"2021Report (Other academic)
    Abstract [en]

    IVL Swedish Environmental Research Institute conducted three consecutive workshops with relevant stakeholders from the drinking water sector in Sweden. Researchers from IVL, led by Johan M. Sanne assessed the workshops. The workshops included a stress-test, based upon a scenario of microbial contamination of water, either raw water or distributed water, due to flooding as a consequence of heavy rain. The stress-test was considered a good tool for self-assessment, as an input to crisis preparation. The stress-test was considered useful as a complement to current reporting formats to politicians, not at least because it visualizes resilience in different phases of the cycle. Important outcomes include the learning process as well as a list of improvement measures, including an evaluation or priority ordering.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 248.
    Schernewski, Gerald
    et al.
    Leibniz Institute for Baltic Sea Research, Rostock, Germany.
    Radtke, Hagen
    Leibniz Institute for Baltic Sea Research.
    Hauk, Rahel
    Leibniz Institute for Baltic Sea Research.
    Baresel, Christian
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Olshammar, Mikael
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Oberbeckmann, Sonja
    Leibniz Institute for Baltic Sea Research.
    Urban Microplastics Emissions: Effectiveness of Retention Measures and Consequences for the Baltic Sea2022In: Frontiers in Marine Science, E-ISSN 2296-7745Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Urban sources, wastewater treatment plants (WWTPs), untreated wastewater (not connected to WWTPs), and especially combined sewer overflow systems (CSS) including stormwater are major pathways for microplastics in the aquatic environment. We compile microplastics emission data for the Baltic Sea region, calculate emissions for each pathway and develop emission scenarios for selected polymer types, namely polyethylene (PE)/polypropylene (PP) and the polyester polyethylene terephthalate (PET). PE/PP and PET differ with respect to their density and can be regarded as representative for large groups of polymers. We consider particles between 20–500 μm with varying shapes.

    The emission scenarios serve as input for 3D-model simulations, which allow us to estimate transport, behavior, and deposition in the Baltic Sea environment. According to our model results, the average residence time of PET and PE/PP in the Baltic Sea water body is about 14 days. Microplastics from urban sources cause average concentrations of 1.4 PE/PP (0.7 PET) particles/m2 sea surface (20–500 μm size range) in the Baltic Sea during summer. Average concentrations of PET, resulting from urban sources, at the sea floor are 4 particles/m2 sediment surface during summer.

    Our model approach suggests that accumulation at the shoreline is the major sink for microplastic with annual coastal PE/PP and PET accumulation rates of up to 108 particles/m each near emission hot-spots and in enclosed and semi-closed systems. All concentrations show strong spatial and temporal variability and are linked to high uncertainties.

    The seasonality of CSS (including stormwater) emissions is assessed in detail. In the south-eastern Baltic, emissions during July and August can be up to 50% of the annual CSS and above 1/3 of the total annual microplastic emissions. The practical consequences especially for monitoring, which should focus on beaches, are discussed. Further, it seems that PET, PE/PP can serve as indicators to assess the state of pollution.

  • 249. Schernewski, Gerald
    et al.
    Radtke, Hagen
    Hauk, Rahel
    Baresel, Christian
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Olshammar, Mikael
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Osinski, Robert
    Oberbeckmann, Sonja
    Transport and Behavior of Microplastics Emissions From Urban Sources in the Baltic Sea2020In: Frontiers in Environmental Science, E-ISSN 2296-665X, Vol. 8Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Urban sources, wastewater treatment plants (WWTPs), untreated wastewater (not connected to WWTPs), and especially combined sewer overflow systems (CSS) including stormwater are major pathways for microplastics in the aquatic environment. We compile microplastics emission data for the Baltic Sea region, calculate emissions for each pathway and develop emission scenarios for selected polymer types, namely polyethylene (PE)/polypropylene (PP) and the polyester polyethylene terephthalate (PET). PE/PP and PET differ with respect to their density and can be regarded as representative for large groups of polymers. We consider particles between 20–500 μm with varying shapes. The emission scenarios serve as input for 3D-model simulations, which allow us to estimate transport, behavior, and deposition in the Baltic Sea environment.

    According to our model results, the average residence time of PET and PE/PP in the Baltic Sea water body is about 14 days. Microplastics from urban sources cause average concentrations of 1.4 PE/PP (0.7 PET) particles/m2 sea surface (20–500 μm size range) in the Baltic Sea during summer. Average concentrations of PET, resulting from urban sources, at the sea floor are 4 particles/m2 sediment surface during summer. Our model approach suggests that accumulation at the shoreline is the major sink for microplastic with annual coastal PE/PP and PET accumulation rates of up to 108 particles/m each near emission hot-spots and in enclosed and semi-closed systems. All concentrations show strong spatial and temporal variability and are linked to high uncertainties.

    The seasonality of CSS (including stormwater) emissions is assessed in detail. In the south-eastern Baltic, emissions during July and August can be up to 50% of the annual CSS and above 1/3 of the total annual microplastic emissions. The practical consequences especially for monitoring, which should focus on beaches, are discussed. Further, it seems that PET, PE/PP can serve as indicators to assess the state of pollution.

  • 250.
    Selin, Erica
    et al.
    Department of Biomedical Science and Veterinary Public Health, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden.
    Svensson, Kettil
    Risk Benefit Assessment Department, Swedish Food Agency, Uppsala, Sweden.
    Gravenfors, Erik
    Development of Legislation and Other Instruments, Swedish Chemical Agency, Sundbyberg, Sweden.
    Giovanoulis, Georgios
    Environmental Intelligence Unit, IVL Swedish Environmental Research Institute, Stockholm, Sweden.
    Iida, Mitsura
    Hiyoshi Corporation, HIRO Biotech, Tokushima, Japan.
    Oskarsson, Agneta
    Department of Biomedical Science and Veterinary Public Health, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden.
    Lundqvist, Johan
    Department of Biomedical Science and Veterinary Public Health, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden.
    Food contact materials: an effect-based evaluation of the presence of hazardous chemicals in paper and cardboard packaging2021In: Food Additives & Contaminants, ISSN 1944-0049, E-ISSN 1944-0057, Vol. 38, no 9, p. 1594-1607Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Food contact materials (FCMs) can contain hazardous chemicals that may have the potential to migrate into food and pose a health hazard for humans.

    Previous studies have mainly focused on plastic materials, while data on packaging materials made from paper and cardboard are limited.

    We used a panel of cell-based bioassays to investigate the presence and impact of bioactive chemicals on human relevant endpoints like oxidative stress, genotoxicity, inflammation, xenobiotic metabolism and endocrine system effects in extracts made from paper and cardboard.

    In total, 23 methanol extracts of commonly used paper and cardboard available on the Swedish market were extracted as a whole product using methanol to retrieve polar substances, and tested at concentrations 0.3–10 mg/mL and 0.2–6 mg/mL. At the highest concentration bioactivities were observed in a high proportion of the samples: oxidative stress (52%), genotoxicity (100%), xenobiotic metabolism (74%), antiandrogenic- (52%) and antioestrogenic receptor (39%).

    Packages of potential concern included cake/pastry boxes/mats, boxes for infant formula/skimmed milk, pizza boxes, pizza slice trays and bag of cookies.

    It should be noted that the extraction for packages like cake/pastry boxes can be considered exaggerated, as the exposure usually is shorter. It can be hypothesised that the observed responses may be explained by inks, coatings, contaminants and/or naturally occurring compounds within the material.

    To summarise, an effect-based approach enables hazard identification of chemicals within FCMs, which is a valuable tool for ensuring safe use of FCMs.

23456 201 - 250 of 290
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf